Psykiatern mot strömmen - Thomas Eriksson trampar i fler klaver.

Så här svarar Thomas Eriksson på en läsarefråga på sin hemsida.

Frågan är varför han rekommenderar läkemedelsbehandling trots att SSRI inte är så mycket bättre än placebo:

Du har missuppfattat mig om Du tolkat mig så att jag skulle ”rekommendera medicinering vid de flesta depressioner”. Det gör jag verkligen inte. Att ta läkemedel (liksom att genomgå olika former av psykoterapier) innebär nästan alltid nackdelar för patienten. Läkemedel ger ofta upphov till biverkningar, de kostar pengar, man måste komma ihåg att ta dem och genom medicineringen påminns man om att man är sjuk. Psykoterapi är ofta integritetskränkande, den kostar också pengar och är alltid tidskrävande. En förutsättning för att man skall rekommendera en patient någon behandling över huvud taget – vilken det vara månde – gäller självklart att man måste känna sig övertygad om att de fördelarna av att genomgå behandlingen överstiger nackdelarna.

Jag träffar många patienter där jag inte tror att det finns någon behandling där fördelarna för patienten överstiger nackdelarna. I sådana fall rekommenderar jag ingen behandling. Jag brukar erbjuda en stödkontakt med möjlighet att ge en specifik behandling om tillståndet skulle försämras.

"Psykoterapi ofta integritetskränkande"? Eriksson har som sagt inte någon vidare kunskap om vad psykoterapi är. Det visas också i hans uttalanden i textform och i radio om att det är bättre att tala med en anhörig eller granne.
Kanske har han egna dåliga erfarenheter? Visst finns det dåliga terapier och dåliga terapeuter. Det finns också patienter med metabola varianter som gör att de får paradoxala reaktioner på farmaka.

Frågan är vad en stödkontakt ska vara till för? Har det ngn positiv effekt för patientens hälsa? Om det inte har det ska det definitivt inte erbjudas av vården. Thomas, hur är det med evidensen för stödkontakter? De kostar mig veterligen lika mycket som terpaikontakter för skattebetalarna.

Att Thomas Eriksson träffar "många" patienter som vare sig ska ha farmaka eller psykoterapi utan en "stödkontakt" tyder på att hans patientklientel är annorlunda än det man ser på en allmänpsykiatrisk mottagning. Där är "mild" egentlig depression ytterligt sällsynt t ex. Vid vet av forskningen att prognosen för spontanremission vid måttlig-djup egentlige depression inte är särskilt god. Men kanske Thomas Eriksson även där har egna slutsatser av forskningen.

Hur man än vänder sig har man alltid svansen därbak. I Thomas fall så kan han värdera Socialstyrelsens värdering, SBU's värdering hur han vill. Han kommer dock inte ifrån att det internationella psykiaterskrået anser psykoterapi som ett högst verksamt behandlingsalternativ.

 

Hans inlägg i debatten om apatiska flyktingbarn? Don't get me started. Jag minns väl hans påståenden om förgiftning som orsak till fenomenet. Manipulation trolig orsak till apati bland flyktingbarn, DN 061029

Hans bevis är dels frånvaron av andra förklaringar till att "fenomenet" uppstod på kort tid, att det var flyktingar från vissa länder osv. Dels hans anekdotiska bevisföring.

"Mitt eget intresse för denna fråga väcktes då jag vid ett tillfälle anmodades att bedöma en flicka som uppenbarligen tillhörde gruppen "apatiska barn". Vid min undersökning av flickan företedde hon uppenbara symptom på läkemedelsförgiftning. Det visade sig också att modern hade tillgång till två stora plastflaskor med flytande läkemedel; ett mot schizofreni och ett mot depression. Därom tillfrågad medgav modern att varje gång flickan vaknade fick hon ett halvt dricksglas med vardera läkemedlet. Jag avrådde från fortsatt medicinering och med moderns medgivande omhändertog jag flaskorna. Vid min förnyade undersökning dagen därpå var flickan helt symptomfri.
Denna och ett antal andra likartade observationer har isolerade givetvis inget bevisvärde i frågan om orsaken till den stora gruppen av "apatiska barns" tillstånd."

Ärligt talat. Hur får en asylsökande tag på plastflaskor med antidepressiva respektive neuroleptika. Flaskor som man tar ett halvt drickglas ur vardera? Ett vanligt drickglas rymmer 2-3 dl. Alltså skulle barnet få drygt 1 dl ur varje flaska/dag eller mer (beroende på hur ofta barnet vaknade). Med Erikssons påstådda vetenskapliga noggrannhet borde han rimligen frågat sig vad det kunde vara för preparat och fått det analyserat.

Det kan rimligen inte komma från svenska apotek i alla fall, där finns inte förpackningar av den dimensionen. Var det ngt naturpreparat? Var det något som var utspätt?

Well, Thomas Eriksson drar långgånga slutsatser i alla fall.

 


Min pappa kan slå din terapimetod

Senaste halvåret har psykoterapi debatterats i DN och SVD.

Det har sin upprinnelse i de preliminära riktlinjer för behandling av psykiska sjukdomar som Socialstyrelsen offentliggjorde. I riktlinjerna rekommenderas KBT som förstahandsval, farmaka som andrahandsval vid depression, panikångest, social fobi osv. Psykodynamisk terapi nämns knappt.

Detta har genererat flera diskussioner:

1. ÄR KBT verkligen bättre än farmaka?
- Psykiatern Thomas Eriksson menar at psykoterapi är bluff, att det inte går att forska på överhuvudtaget och att det är bättre att prata med sin fru om man vill prata om hur man mår. Han är förvisso en tämligen isolerad ö av okunskap men får stort utrymme i media.
- Ett gäng tunga psykiatriker, Johan Franck, Hans Ågren mfl menar att det vetenskapliga underlaget för att säga att KBT är bättre än farmaka saknas. De underkänner i stort sett socialstyrelsens utredningsarbete.

2. Är KBT verkligen bättre än andra terapiformer?
Flera olika debattörer argumenterar för att
- t ex psykodynamisk terapi är verksamt vid flera av de aktuella psykiska sjukdomarna
- att det behövs mer än en psykoterapimetod för att möta alla patienters behov.
- att KBT och psykodynamisk terapi inte har så stora effektskillnader i studier och att man i metaanalyser ser att det mesta av terapieffekterna är sk "common factors", dvs faktorer som inte är specifika för själva terapimetoden. Det kan handla om terapeutens personliga egenskaper, kvalitet på samarbetsallians osv.

Min personliga åsikt är att den behandling som är bäst ska prioriteras men att det måste finnas ett fortsatt utvecklingsarbete med framtida behandlingsformer.

Om samtliga Sveriges kliniker bestämmer sig för att framöver bara anställa KBTinriktade terapeuter och psykologer blir det problem. Dels så blir det en ganska märklig signal till de redan anställda, dels drar man undan mattan för de nyutbildade som är utbildade i andra metoder.
Å andra sidan är majoriteten av psykoterapeuter i psykiatrin inte KBT-are så det verkar helt rimligt att försöka ök andelen KBT-terapeuter.

Kognitiv terapi utvecklades till KBT och sedan flera år finns flera moderna former av KBT under utveckling. De måste kunna utvecklas vidare.

Ett exempel är ACT, Acceptance and Commitment Therapy, som är en spännande blandning av beteendeterapi och existensiellt förhållningssätt som verkar mycket lovande. I synnerhet vid kroniska tillstånd avseende psykisk sjukdom men också kronisk smärta. Den har dock mycket litet vetenskaplig stöd än så länge.

Vare sig psykisk ohälsa eller psykologisk behandling låter sig enkelt utforskas på ett sådant sätt att absoluta sanningar om evidens kan användas.

Jag önskar mig ett mer sansat förhållningssätt till både evidensbegreppet och till psykoterapins möjligheter och begränsningar. Jag hoppas också att patient/brukarorganisationer kommer mer till tals. I den moderna sjukvården bör patienternas åsikt om behandlingen räknas då viktiga beslut fattas.


Axplock ur debatten:

Vad fungerar i terapi? - Forskningen visar att det finns gemensamma faktorer mellan olika terapiformer som förmedlar effekt. Kanske är så lite som 15% av effekten av en psykoterapi är beroende av själva terapimetoden.

Journalist testar internetKBT - Kanske inte rättvisande att prova terapi mot depression då man inte är deprimerad?

Socialstyrelsens KBTprioritering i behandlingsriktlinjer hotar mångfald i psykoterapeutisk behandling - Författarna menar att en behandlingmetode inte passar alla patienter.

Socialstyrelsens KBTprioritering sågas av framstående psykiater -  Johan Franck m fl menar att det är vetenskapligt felaktigt att förorda KBT framför farmaka vid ex depression och en del ångestssyndrom.

Patientföreningarna positiva till KBTprioritering



RSS 2.0