Bergman på analyssoffan

Ikväll såg jag Ingemar Bergmans "Smultronstället" på Kulturhuset. Bloggaren och psykologstudenten Jonas Mosskin startade succén "Psykologer ser på film" där publiken ser en film och därefter diskuterar den ur psykologiskt perspektiv med hjälp av inbjudna personer.

För det första så är det en helt jädra fantastisk film. Jag har alltid vetat att Bergman gjort häftiga filmer men bara sett några få.

För det andra var det kul med diskussionen efteråt. Göran Rydén som jag känner sedan tidigare var som vanligt mycket välformulerad. Han tog några gånger upp mentalisering och anknytning, ngt han har gedigen kunskap i genom sitt arbete med mentaliseringsbaserad terapi, även om han nu har nytt jobb. Den andra personen var Malin Edlund som är radiopsykolog i SR. Hon har ju KBT-bakgrund men hon och Rydén kunde ha en bra dialog utifrån rätt bra frågor från Jonas Mosskin.

För det tredje var det spännande att höra hur folk ivrigt diskuterar vad olika scener försöker säga, vad filmen har för budskap, drar paralleller till Bergmans eget liv eller helt enkelt hur de tänkte och kände kring filmen. Jag upplevde ibland att det blev utsvävande teorier och kände igen det drag av experthållning som jag ibland uppfattat hos analytiker. Dvs, en slags tolkningsföredträde före patienten och en övertygelse om att den egna, ofta litterära eller metaforrika tolkningen är rätt och på sitt sätt överträffar verkligheten.

Kommer definitivt gå på Psykologer ser på film igen. Rekommenderas!

Frifräsande psykiater yrar i nattmössan

Thomas Eriksson har nu lanserat "psykiatern.se", en hemsida han ägnar åt att försöka göra ned psykologisk behandling i allmänhet.

Thomas Eriksson representerar lyckligtvis inte särskilt måmga psykiatriker när han torgför sina åsikter.

Han lägger avsevärd möda på att hävda att KBT inte är en bevisat effektiv behandling, bla för att man inte gjort placebostudier liknande de som görs med läkemedel. Det stämmer förstås att det är ytterligt svårt att konstruera en samtalsbehandling som är placebo, alltså per definition verkningslös.

Erikssons misstag är att han har en mycket inskränkt vetenskapssyn. De senaste 20 åren har randomiserade kontrollerade studier och dubbelblind design varit "golden standard" för medicinsk forskning. Det innebär dock inte att all forskning som genereats innan ess eller som genereras idag med andra studieupplägg är värdelöst. Tvärtom finns ett behov av fler kompletterande naturalistiska studier.
Vidare så är Eriksson inskränkt i den bemärkelsen att han verkar helt omedveten om att en mänd andra vetenskapliga fält med rätta anser sig kunna bilda ny kunskap utan ett äkta placebopreparat eller dubbelblinda omständigheter.

Eriksson kritiserar också KBT-studier för att använda subjektiva utvärderingsmått, som ex självrapporterad hälsa. Han förutsätter att patienterna blir vällvilligt inställda till behandlare och därför svarar falskt positivt. Han förklarar dock inte varför detta problem inte skulle finnas då patienter svarar på frågor av sin behandlande läkare i en kliniks prövning av ett läkemedel.

Eriksson sammanfattar allt den inskränkthet och bristande insikt om psykisk ohälsa som på sina håll florerar inom psykiatrin. Han lyckas dock med konsstycket att göra alla fel på en gång vilket är en slags rekord.

Det krävs en självsäker person att hävda att socialstyrelsen och indirekt SBU och APA är ovetenskapliga och skadar patienter genom att rekommendera verkningslös behandling. Alla dessa organ har jämställt KBT med läkemedel vid flera tillstånd allt föredragit KBT vid nåra tillstånd.
 
Jag hoppas ingen förväxlar undertecknad med Eriksson vars domännamn ligger nära mitt...

Killing us softly

Lysande föredrag med bilder och video om kvinnor i reklam.

Riktigt bra föreläsare impar på mig.

Länken hittade jag via bloggen Dreadful Divine



Teorier om de små grå

Var på föreläsning om ett beteendepsykologiskt perspektiv på depression.

Konceptualiseringen av depressionens uppkomst, fortlevande och behandling utifrån ett inlärningsperspektiv/beteendeperspektiv är smart och känns användbar. Efter hand slogs jag av hur de olika terapiinriktningarna sysselsätter sig med att förklara beteenden, tankar, känslor och även det mer existensialle i upplevelsen av psykiskt lidande med sina egna vokabulär.

Beteendeterapeuterna säger att tankar är inre beteenden. Eller "koverta" beteenden, dvs ej observerbara. KBT'aren talar om automatiska tankar. Vad Psykoanalytikern talar om det omedvetna och det medvetna.

Alla beskriver egentligen samma klump av hjärnceller. Den psykologiska teori man använder är ett sätt att försöka skapa en karta som beskriver en verklig terräng (hjärnan som organ, dess processer och deras resultat).

Så länge den psykologiska teorin inte går på tvärs med vedertagen vetenskap om hur hjärnan fungerar så kan den ena teorin inte sägas vara mer sann än den andra. Värdet av en psykologisk teori avgöra istället av hur användbar den är. Jag tänker att KBT i de flesta fall är mer användbart än ex psykoanalytisk teori då det är fler personer som kan tillägna sig metoden och använda den för att må bättre på ganska kort tid.

Å andra sidan är min erfarenhet att olika personer har olika nytta av olika förklaringsmodeller och arbetssätt. Det behövs viss mångfald. Det är därför synd att den rådande förtjusningen i KBT riskerar minska utbudet av olika terapiformer på sikt.

Vad tycker ni?


Mentalisering på film

Dagens tips:

http://mbtsverige.se/ kan man läsa om mentalisering och mentaliseringbaserad behandling (MBT). Där finns också flera videoklipp som illustrerar situationer där mentaliseringsproblem finns. MBTsverige har också ett forum där man kan ställa frågor.

http://mentalisering.se/ är ett nätverk för personer som är intresserade av samma område.

Se även http://www.psykologifabriken.se/tag/mentalisering/

MBT är mitt huvudsakliga intresse inom psykologisk behandling just nu. Återkommer då jag lärt mig mer om ACT som verkar väldigt spännande.

RSS 2.0