MediaCreeper

Tomas Eriksson svamlar vidare, i DN

Mer märkliga åsikter från Tomas Eriksson, aka psykiatern.blogg.se. DN debatt i morse.

Nedan min kommentar till artikeln:

Tomas Eriksson representerar som tur är vare sig mig eller majoriteten av psykiatriker i Sverige. Han är ute och cyklar.

1. Han vet inte vad KBT innebär, det är uppenbart utifrån hans beskrivning.

2. Han undlåter att granska hela SBU's underlag samt ignorerar APA, NICE och andra omfattande granskningar som givit ungefär samma slutsatser som SBU.

3. Han har en mycket snäv syn på vetenskap som exkluderar den mesta forskning som görs och gjorts inom HELA medicinområdet. På sin hemsida beskriver han den dubbelblinda placebokontrollerade studien som golden standard. Vare sig psykoterapeuten eller ortopeden kan vara blinda för vilken behandling de ger.
 Vidare så undlåter han att diskutera de nackdelar randomiserade kontrollerade läkemedelsstudier har. Väl beskrivet i en artikel i BMJ hur slutsatserna av metaanalyser förändras om man tar med läkemedelsföretagens icks-publicerade studier.
Dessutom finns enorma metodproblem i dessa RCT's, exempelvis sådan åtstramning av inklusionskriterier att den återstående populationen blir helt olik den genomsnittliga patienten på en mottagning.

Jag skäms en smula över att en kollega går ut på detta sätt, som vore han en rättvisans försvarare.

Kommentarer
Postat av: Henrik Sundholm

Läste artikeln och håller med om dina tre punkter, så långt som min kunskap på området sträcker sig.

2009-06-14 @ 21:53:22
URL: http://www.equil.net/
Postat av: ataraxi

Han har dessutom dissat dynamikerna tidigare (LT, SvD)så tycker han nån terapi är av värde? Vad har han själv praktiserat som tex. eller är han enbart akademiker?

KBT har för mig varit avgörande för hur min liv ser ut idag så jag är med dig.

Mvh/P.A

PS. På tal om förväxling: hoppas att ingen misstar denne Eriksson med en annan psykiater med, olyckligt nog, samma namn (TE, VEDAkl, Linköping!) DS.

2009-06-15 @ 01:33:08
URL: http://mobilteamet.blogspot.com
Postat av: Martin

Detta skadar ju helt klart psykiatrin. Hur en sådan framträdande psykiatriker. tillika docent, ifrågasätter så fundamentalt - hela moderna strömningar inom psykiatrin är ju skrattretande. Hur kan detta ske? Det frågar jag mig. vad säger det om det vetenskapliga fältet psykiatri/psykologi? Det är inte en isolerad företeelse. Hela fältet psykologi och psykiatri har ju tillsammans en inte sällan en skrattretande, grym, tragisk och ovetenskaplig historia. Det började i modern tid med Freud som så gärna ville se sig som en vetenskapsman...

2009-09-01 @ 23:03:31
Postat av: Psykiatern

Martin, du börjar upprepa dig lite tycker jag.



En fråga, helt frivilligt att svara, är om du har någon koppling till scientologkyrkan. Jag frågare eftersom det är schysst att redovisa från vilket perspektiv man kommer med sin kritik. Som jag redovisar att jag är psykiater och KBT-skolad.



Vad gäller frågan om det här skadar psykiatrin. Inte nämnvärt tycker jag. För det första så ifrågasätter Thomas Eriksson specifik psykologisk behandling, inte diagnostik, farmakologisk behandling, användandet av tvångsvård eller ECT.

För det andra dras nog flera specialiteter med "outsiders" som har helt egna idéer.



Läs istället vårdprogrammen för ex affektiv sjukdom om du vill veta hur den gemensamma linjen för behandling ser ut.

2009-09-01 @ 23:28:05
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: Annika Eriksson

Som du kan se i tisdagens SvD är det inte bara Tomas Eriksson som sågar de nya riktlinjerna. "Landets psykiatrikerkår går till frontalangrepp mot Socialstyrelsens förslag att förorda samtalsterapi och KBT som första behandling vid depression istället för läkemedel. Den massiva kritiken gör att beslutet nu försenas." http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3489075.svd

2009-09-11 @ 17:33:00
URL: http://www.psykiatern.se
Postat av: Psykiatern

Hej Annika från Psykiatern.se,



Snarlika namn på webplatser men väsentligt skilda åsikter.



Tomas Eriksson gör något helt annat än ex Johan Frank eller Hans Ågren. Thomas far ut på ett okunnigt sätt om psykologisk behandling i allmänhet.



Som jag känner Johan Frank så skulle han inte tveka att jämställa KBT med ex SSRI vid egentlig depression. I den bemärkelsen blir riktlinjerna dels överdrivet positiva visavi KBT, dels är Frank kritisk till hur riktlinjerna tagits fram.



Om du läst mitt inlägg så kanske du sett att jag refererar till riktlinjer från SBU, APA och NICE där psykologisk behandling jämställs med farmakologisk för flera av de vanliga psykiatriska sjukdomarna.



Thomas Eriksson påstår att psykoterapi inte hjälper någon och raljerar om att man hellre talar med sin fru.



I artikeln som du nämner som stöd för Erikssons sak figurerar Svenska Psykiatriska Föreningen. I deras riktlinjer för affektiva sjukdomar och ångestsjukdomar lyfts psykologisk behandling, fra KBT, fram som en väsentlig del i behandlingsarsenalen.



Så Annika, faktum kvarstår:

-THomas Eriksson åsikt om att psykoterapi är verkningslöst och obevisat delas inte av SPF, APA, NICE, SBU eller de andra tongivande organ där psykiatriker och forskare värderat kunskapsläget.



Men det kan ju vara så att Thomas Eriksson har rätt, psykoterapi är skräp, och alla andra har fel.

2009-09-11 @ 18:25:14
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: Pernilla Edberg

Hej!

Min erfarenhet av KBT är av lite olika slag men jag är i stort sett av Tomas Erikssons åsikt, han har en poäng i det han säger vad gäller KBT.

Jag har mest upplevt att jag lämnat rapport och att terapin inte varit fokuserad på det jag sökte för. Och jag vill tilläga här att det är vanligt att när jag pratar på så rycks andra med. Ett stort problem jag haft det börjar lätta något nu är att jag haft problem med fokus. Ska jag gå och prata behöver den som håller i terapin hålla fokus.Hålla mig på banan.Det behöver finnas en konkret plan med mål och delmål. Kanske är det inte så KBT är tänkt jag är inte utbildad på området men det är så jag önskade att det var om jag behöver gå vill säga.



Känner jag mig trygg hos den jag går hos får jag alltid ut det jag behöver. Den personen behöver ha tyngd i rösten och visa förståelse oavsett egen värdering av mina livsval eller inställning till saker och ting.Känner jag mig trygg går det bra att trampa mig på tårna - det kan vara utvecklande & givande. Jag skulle ha nytta av skriftlig dokumentation som var min egen, som ett kognitivt stöd. Bäst för mig då är kanske KBT på nätet eller att jag själv har en manual att följa i form av ett häfte. Kanske lämna in detta och få feedback någon enstaka gång, jag vet inte. Jag tror inte det ger så mycket annars.

Även utbildning i kommunikation har varit bra, att ha fått den upplysningen hade varit bra, långt innan jag gick kursen vill säga. Kanske fick jag inte det för att man inte vågade säga detta eller kanske för att man inte ansåg att det var deras sak att föreslå, eller ens tänkte den tanken. En starkt motiverad person är beredd att ta emot råd. Jag tror att självkänslan undermedvetet kan bli låg om man ska lägga sig allt för mycket i händerna på sjukvårdspersonal, även att personalen tillåter detta. Detta är kostsamt också.Och det måste stå i proportion till vad smakar det vad kostar det från flera perspektiv. Det vet man inte förrän efteråt.



Kostsamt är även oändliga utredningar av individers svårigheter fokus borde ligga även på utredning av stöd. Och kanske på omgivande faktorer som tex dålig arbetsmiljö och förslag på förändringar.Stöd kan vara intyg med konkreta förslag på vad förutsättningar för återgång till arbetet kan vara. Även konkret beskrivning av hur ett stöd ska vara utfomrat kan finnas i ett intyg om man ska få hjälp via tex arbetsförmedlingen, annars blir det lätt uredning där också. Psykiatrin är tyvär inte så bra på att hjälpa sina patienter hos sina arbetsgivare, eller andra ev. instanser, de flesta har kanske heller inget arbete.Målet är väl ändå att bli av med sina patienter? Det är ju också väldigt ont om psykiater.

Jag träffade en kvinna för en tid sen med en tung ryggsäck. 25 år i missbruk och kriminalitet,otrygga familjeförhållanden, ADHD och Asperger. Hon var väldigt stresskänslig, kan tänkas att hon även hade PTSD och utmattningssyndrom. Även en del institutionsskador efter många år på anstalt och behandlingshem. Nu har arbetsförmedlingen rehab. ordnat så att hon ska få gå utbildning till att bli undersköterska. Behöver jag utveckla mer här?



Jag har träffat många trevliga personer i psykiatrin som inte varit medvetna om sina kränkningar. Har jag lyft kritik är det de som är gör sig till offer, projicerar över maktlöshet och ingen utveckling sker i dessa relationer. Relationsstress är det jag upplevt i kontakten med personer jag träffat i psykiatrin och även på företagshälsovården. De arbetar mest med arbetsgivarperspektivet. Jag har säkert blivit tagen för högmodig. Kontakterna har varit emotionellt kostsamt, väldigt intressant och lärorikt. Och absolut ingenting för mig!!! I alla fall inte när det kommer till offentliga sektorn.



Vill ge en stor eloge till min distriktsläkare och kurator som givit mig sin förståelse och tid.Och sina insikter och ibland även åsikter. Verkligheten som de ser den har varit bra för mig att fått del av.



Och jag hoppas att dr i offentliga sektorn som är lite kreativa slår sig lösa mer och siktar på privata alternativ. Många gånger blir det säkert en bättre arbetsmiljö och även tryggare patienter! Nöjda patienter, nöjda vårdgivare, bättre hälsa för alla.



Var rädda om er alla kämpande patienter och personal, glöm inte att avsett tid för eftertanke. Det är det största hotet för hållbar utveckling och god hälsa.



Tack för utrymmet!



Mbh Pernilla Edberg

2011-07-21 @ 12:56:40
Postat av: Anonym

Hej!

Min erfarenhet av KBT är av lite olika slag men jag är i stort sett av Tomas Erikssons åsikt, han har en poäng i det han säger vad gäller KBT.

Jag har mest upplevt att jag lämnat rapport och att terapin inte varit fokuserad på det jag sökte för. Och jag vill tilläga här att det är vanligt att när jag pratar på så rycks andra med. Ett stort problem jag haft det börjar lätta något nu är att jag haft problem med fokus. Ska jag gå och prata behöver den som håller i terapin hålla fokus.Hålla mig på banan.Det behöver finnas en konkret plan med mål och delmål. Kanske är det inte så KBT är tänkt jag är inte utbildad på området men det är så jag önskade att det var om jag behöver gå vill säga.



Känner jag mig trygg hos den jag går hos får jag alltid ut det jag behöver. Den personen behöver ha tyngd i rösten och visa förståelse oavsett egen värdering av mina livsval eller inställning till saker och ting.Känner jag mig trygg går det bra att trampa mig på tårna - det kan vara utvecklande & givande. Jag skulle ha nytta av skriftlig dokumentation som var min egen, som ett kognitivt stöd. Bäst för mig då är kanske KBT på nätet eller att jag själv har en manual att följa i form av ett häfte. Kanske lämna in detta och få feedback någon enstaka gång, jag vet inte. Jag tror inte det ger så mycket annars.

Även utbildning i kommunikation har varit bra, att ha fått den upplysningen hade varit bra, långt innan jag gick kursen vill säga. Kanske fick jag inte det för att man inte vågade säga detta eller kanske för att man inte ansåg att det var deras sak att föreslå, eller ens tänkte den tanken. En starkt motiverad person är beredd att ta emot råd. Jag tror att självkänslan undermedvetet kan bli låg om man ska lägga sig allt för mycket i händerna på sjukvårdspersonal, även att personalen tillåter detta. Detta är kostsamt också.Och det måste stå i proportion till vad smakar det vad kostar det från flera perspektiv. Det vet man inte förrän efteråt.



Kostsamt är även oändliga utredningar av individers svårigheter fokus borde ligga även på utredning av stöd. Och kanske på omgivande faktorer som tex dålig arbetsmiljö och förslag på förändringar.Stöd kan vara intyg med konkreta förslag på vad förutsättningar för återgång till arbetet kan vara. Även konkret beskrivning av hur ett stöd ska vara utfomrat kan finnas i ett intyg om man ska få hjälp via tex arbetsförmedlingen, annars blir det lätt uredning där också. Psykiatrin är tyvär inte så bra på att hjälpa sina patienter hos sina arbetsgivare, eller andra ev. instanser, de flesta har kanske heller inget arbete.Målet är väl ändå att bli av med sina patienter? Det är ju också väldigt ont om psykiater.

Jag träffade en kvinna för en tid sen med en tung ryggsäck. 25 år i missbruk och kriminalitet,otrygga familjeförhållanden, ADHD och Asperger. Hon var väldigt stresskänslig, kan tänkas att hon även hade PTSD och utmattningssyndrom. Även en del institutionsskador efter många år på anstalt och behandlingshem. Nu har arbetsförmedlingen rehab. ordnat så att hon ska få gå utbildning till att bli undersköterska. Behöver jag utveckla mer här?



Jag har träffat många trevliga personer i psykiatrin som inte varit medvetna om sina kränkningar. Har jag lyft kritik är det de som är gör sig till offer, projicerar över maktlöshet och ingen utveckling sker i dessa relationer. Relationsstress är det jag upplevt i kontakten med personer jag träffat i psykiatrin och även på företagshälsovården. De arbetar mest med arbetsgivarperspektivet. Jag har säkert blivit tagen för högmodig. Kontakterna har varit emotionellt kostsamt, väldigt intressant och lärorikt. Och absolut ingenting för mig!!! I alla fall inte när det kommer till offentliga sektorn.



Vill ge en stor eloge till min distriktsläkare och kurator som givit mig sin förståelse och tid.Och sina insikter och ibland även åsikter. Verkligheten som de ser den har varit bra för mig att fått del av.



Och jag hoppas att dr i offentliga sektorn som är lite kreativa slår sig lösa mer och siktar på privata alternativ. Många gånger blir det säkert en bättre arbetsmiljö och även tryggare patienter! Nöjda patienter, nöjda vårdgivare, bättre hälsa för alla.



Var rädda om er alla kämpande patienter och personal, glöm inte att avsett tid för eftertanke. Det är det största hotet för hållbar utveckling och god hälsa.



Tack för utrymmet!



Mbh Pernilla Edberg

2011-07-21 @ 12:59:45
Postat av: Nathalie

Grym design du har på din sida. Har du gjort den själv? Skitsnyggt i alla fall!

2012-03-19 @ 00:32:43
URL: http://hemförsäkringidag.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se