Tomas Eriksson svamlar vidare, i DN
Nedan min kommentar till artikeln:
Tomas Eriksson representerar som tur är vare sig mig eller majoriteten av psykiatriker i Sverige. Han är ute och cyklar.
1. Han vet inte vad KBT innebär, det är uppenbart utifrån hans beskrivning.
2. Han undlåter att granska hela SBU's underlag samt ignorerar APA, NICE och andra omfattande granskningar som givit ungefär samma slutsatser som SBU.
3. Han har en mycket snäv syn på vetenskap som exkluderar den mesta forskning som görs och gjorts inom HELA medicinområdet. På sin hemsida beskriver han den dubbelblinda placebokontrollerade studien som golden standard. Vare sig psykoterapeuten eller ortopeden kan vara blinda för vilken behandling de ger.
Vidare så undlåter han att diskutera de nackdelar randomiserade kontrollerade läkemedelsstudier har. Väl beskrivet i en artikel i BMJ hur slutsatserna av metaanalyser förändras om man tar med läkemedelsföretagens icks-publicerade studier.
Dessutom finns enorma metodproblem i dessa RCT's, exempelvis sådan åtstramning av inklusionskriterier att den återstående populationen blir helt olik den genomsnittliga patienten på en mottagning.
Jag skäms en smula över att en kollega går ut på detta sätt, som vore han en rättvisans försvarare.
Läste artikeln och håller med om dina tre punkter, så långt som min kunskap på området sträcker sig.
Han har dessutom dissat dynamikerna tidigare (LT, SvD)så tycker han nån terapi är av värde? Vad har han själv praktiserat som tex. eller är han enbart akademiker?
KBT har för mig varit avgörande för hur min liv ser ut idag så jag är med dig.
Mvh/P.A
PS. På tal om förväxling: hoppas att ingen misstar denne Eriksson med en annan psykiater med, olyckligt nog, samma namn (TE, VEDAkl, Linköping!) DS.
Detta skadar ju helt klart psykiatrin. Hur en sådan framträdande psykiatriker. tillika docent, ifrågasätter så fundamentalt - hela moderna strömningar inom psykiatrin är ju skrattretande. Hur kan detta ske? Det frågar jag mig. vad säger det om det vetenskapliga fältet psykiatri/psykologi? Det är inte en isolerad företeelse. Hela fältet psykologi och psykiatri har ju tillsammans en inte sällan en skrattretande, grym, tragisk och ovetenskaplig historia. Det började i modern tid med Freud som så gärna ville se sig som en vetenskapsman...
Martin, du börjar upprepa dig lite tycker jag.
En fråga, helt frivilligt att svara, är om du har någon koppling till scientologkyrkan. Jag frågare eftersom det är schysst att redovisa från vilket perspektiv man kommer med sin kritik. Som jag redovisar att jag är psykiater och KBT-skolad.
Vad gäller frågan om det här skadar psykiatrin. Inte nämnvärt tycker jag. För det första så ifrågasätter Thomas Eriksson specifik psykologisk behandling, inte diagnostik, farmakologisk behandling, användandet av tvångsvård eller ECT.
För det andra dras nog flera specialiteter med "outsiders" som har helt egna idéer.
Läs istället vårdprogrammen för ex affektiv sjukdom om du vill veta hur den gemensamma linjen för behandling ser ut.
Som du kan se i tisdagens SvD är det inte bara Tomas Eriksson som sågar de nya riktlinjerna. "Landets psykiatrikerkår går till frontalangrepp mot Socialstyrelsens förslag att förorda samtalsterapi och KBT som första behandling vid depression istället för läkemedel. Den massiva kritiken gör att beslutet nu försenas." http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3489075.svd
Hej Annika från Psykiatern.se,
Snarlika namn på webplatser men väsentligt skilda åsikter.
Tomas Eriksson gör något helt annat än ex Johan Frank eller Hans Ågren. Thomas far ut på ett okunnigt sätt om psykologisk behandling i allmänhet.
Som jag känner Johan Frank så skulle han inte tveka att jämställa KBT med ex SSRI vid egentlig depression. I den bemärkelsen blir riktlinjerna dels överdrivet positiva visavi KBT, dels är Frank kritisk till hur riktlinjerna tagits fram.
Om du läst mitt inlägg så kanske du sett att jag refererar till riktlinjer från SBU, APA och NICE där psykologisk behandling jämställs med farmakologisk för flera av de vanliga psykiatriska sjukdomarna.
Thomas Eriksson påstår att psykoterapi inte hjälper någon och raljerar om att man hellre talar med sin fru.
I artikeln som du nämner som stöd för Erikssons sak figurerar Svenska Psykiatriska Föreningen. I deras riktlinjer för affektiva sjukdomar och ångestsjukdomar lyfts psykologisk behandling, fra KBT, fram som en väsentlig del i behandlingsarsenalen.
Så Annika, faktum kvarstår:
-THomas Eriksson åsikt om att psykoterapi är verkningslöst och obevisat delas inte av SPF, APA, NICE, SBU eller de andra tongivande organ där psykiatriker och forskare värderat kunskapsläget.
Men det kan ju vara så att Thomas Eriksson har rätt, psykoterapi är skräp, och alla andra har fel.
