Hatpropaganda från scientologer

I Sydvsenskan har man efter scientologernas storsatsning i Malmö skrivit en serie artiklar.

Idag berättar man att scientologerna skeppat över sin numera klassiska antipsykiatriska utställning, "psychiatry - industry of death".

- Det är drabbande bilder som möter besökare i Börshuset: högar med nakna lik, medeltida tortyrmetoder, sovjetiska mentalsjukhus, skottskadade ungdomar.
På färgstarka informationspaneler och rullande videofilmer målas psykiatriker ut som skyldiga till fruktansvärda övergrepp mot mänskligheten.
Utställningen drar en rak linje från åderlåtning, folkmord och massterilisering till dagens psykiatri, som anklagas för att förstöra patienter genom att tvinga i dem starka, personlighetsförändrande droger.

Det är nästan lite kränkande att som psykiater bli omtalad på det sättet. Även jag ser scientologer som missledda individer som fastnat i en sekt så blir jag arg när jag tänker att sådan propaganda skulle kunna påverka folks allmänna uppfattning och psykisk sjukdom och psykiatrisk vård.

Det är lite långt att resa, annar skulle jag nog besöka utställningen och konfrontera de som arbetar där med deras lögnaktiga beskrivning av mig och mina arbetsuppgifter.

Bloggen scientologsekten skriver som vanligt förtjänstfullt om ämnet.

Mindfullness och Wakeboard

Åter efter semester som till en del ägnats åt att lära mig Wakeboarding.

I princip handlar det om att åka snowboard, på vattnet, efter en båt. Båten var i detta fall en speciell wakeboardbåt vilket innebär att den är gjord för att skapa så stor svallvåg som möjligt. Den ska man använda för att hoppa.

Då jag ligger i vattnet, med fötterna faststpända i brädan/wakeboarden och båtens 450 hästars motor drar igång så är varenda tanke och känsla ägnat åt just det ögonblicket. När jag, förhoppningsvis, lyckats komma upp ur vattnet och elegant åker efter båten, kan jag inte tänka längre än någon sekund i framtiden. Jag hamnar mitt i en dragkamp mellan båten och vattnet, känner inte att jag har kontroll. De gånger jag kraschar ser jag stjärnor.

Då jag tar avstamp på svallvågen och hoppar uppåt och snett framåt är jag knappt medveten om vad som hände precis innan och var jag kommer landa. Men jag känner suget i magen då jag lättar, det känns som om jag svävar en lång stund, tiden går långsammare.

Det är en väl romantisk beskrivning av wakeboardåkning men det var väldigt välgörande för mig. Trots att jag bara åkte effektiv tid 15 minuter, 4 ggr/dag, så rensade det mina tankar på ett fantastiskt sätt. En biprodukt är en extern otit och en revbensfissur som jag fick med mig hem.

Det är jäkligt skönt att lära sig något nytt, något jag inte har någon egentlig användning av. En färdighet där ingen förväntar sig att jag ska prestera.

Bifogar en bild på er bloggande psykiater som sannolikt gör en sk "face-plant" en halv sekund efter att bilden togs.

Psykiater på wakeboard

RSS 2.0