MediaCreeper

Läkemedelsföretagen, läkarna och patienterna

Efter att ha läst Ingrid Carlbergs "Pillret" har jag en mängd frågor.

En del av det jag redan visste beskrivs på ett hyggligt nyanserat sätt.
En del som jag misstänkte bekräftades. Där fanns också en del saker jag inte visste och som gör mig bekymrad. I korthet kan man säga att Carlberg beskriver bakgrunden och dynamiken i hur antidepressiva av SSRI-typ kommit att bli en del av psykiatrisk behandling men också hur företagens vinstintresse påverkat sättet att se på psykisk sjukdom och dess behandling.
Hon har använt sig av befintliga källor och har intervjuat en mängd personer inom psykiatrin och företagsvärlden.

Som specialist i psykiatr, och även innan, får jag minst en gång i veckan erbjudanden om kurser, kvällseminarier och andra utbildningsaktiviteter till hemadress och arbetsadress. Nästan inga av dessa är helt och hållet sponsrade av en förening eller landstinget.
Min egen klinik ordnar dock ganska mycket utbildningsaktiviteter kring relevanta områden som är osponsrade.

Om jag går på ex en företagssponsrad temakväll om modern behandling av psykos så är det förstås givet att företaget har en produkt som kan användas för just detta ändamål. Det är också givet att deras produkt kan passa in i de riktlinjer som föreslås av de i övrigt oberoende föreläsarna. Vidare så tjänar företaget på att denna diagnos uppmärksammas. Det är bra att påminna läkare om att detta är ett sort problem och att "psykos" och "tidig behandling med lågdosneuroleptika" etsar sig fast i psykiaterns medvetande.
Kanske berättar företagsrepresentanten om ett nytt stöd för behandlare på internet där man gratis kan använda skattningsskalor, skriva ut patientinformation osv.
Oavsett vad företagets närvaro på temakvällen är så utgår jag ifrån att de räknar med att få tillbaka sina satsade slantar.

Jag hävdar att både jag och andra läkare är otillräckligt införstådda i marknadsföringsstrategier, forskningsmetod och annat som behövs för att på ett verkligt kritiskt sätt kunna värdera den information vi får då vi deltar i detta.

En konsekvens av det resonemanget skulle förstås kunna vara att jag "bojkottade" allt där företag var inblandade. Men... Dels behöver jag faktiskt få information om läkemedel från företagen. Deras produktet är ju faktiskt ofta till stor hjälp. Deras specialister kan svara på mina frågor kring udda biverkningar osv. Dessutom så skulle jag i en totalbojkott hamna i ett fortbildningsvakuum eftersom landstinget inte ger motsvarande kurser. Med det sagt så vill jag lyfta de oberoende utbildningar som ges av min egen klinik, IPULS-kurser, information från läkemedelskommitéer och annat.

Det finns mycket mer att säga om boken. Återkommer om det.

Kommentarer
Postat av: Henrik Sundholm

Intressant. Läste själv ut boken igår. Hade fått intrycket att den skulle vara antipsykiatrisk, men blev glatt överraskad, och lärde mig massor.

2009-01-16 @ 13:28:08
URL: http://www.equil.net/
Postat av: Supersmurfen

Har faktiskt varit med om att helt plötsligt står alla patienter på t ex cymbalta och då förstår man att läkarna har varit på en läkemedelslunch. Så lättpåverkade är läkarna ibland, trots gedigen utbildning, trots LÄKSAK och baslista. Men att ta bort den privata fortbildningen tror jag inte på, dels så är den faktiskt bra och dels så finns det inte en chans att skapa de resurser som skulle krävas. Däremot borde landstinget ge mer fortbildning i EBM och hur man som läkare (och övrig personal) söker information och hur man kritiskt granskar den. Ska köpa pillret nu när två kloka människor har rekommederat den

2009-01-16 @ 18:34:06
URL: http://supersmurfen6969.wordpress.com/
Postat av: Salvan

Jag har inte läst boken. Kul att den är bra! Jag hade samma fördom som Henrik och reagerar lite som supersmurfen, dvs jag trodde det rörde sig om antipsykiatri och nu är jag intresserad.

Själv bojkottar jag allt som sponsras av läkemedelsföretag. Den information som jag behöver får jag från läkemedelsverket, oberoende föreläsningar och kollegor. Tyvärr tror jag att det till stor del är genom kollegor som vi får mycket reklam. Någon läkemedelsrepresentant säger i förbifarten något overifierat om sitt preparat. Detta snappas upp av en läkare som vill visa sig påläst och duktig. Läkaren förmedlar sedan ryktet som en "ny kunskap" till sina kollegor. Kollegorna vet inte varifrån informationen kommer ursprungligen men litar på läkaren och tar till sig det hela som information. Sen kan man alltid tjata in preparat genom pennor och att ständigt nämna preparatet.

Om det lönar sig...

Enligt Apotekets statistik såldes 41,7 miljoner dygnsdoser antidepressiva under 2007 till boende i Stockholms län. Väljer man Citalopram kostar det mindre än 1 kr/dygn. Cymbalta kostar mer än 10 kr/dygn. 1,7 miljoner dygnsdoser Cymbalta såldes 2007. Det handlar om överslagsräkning eftersom priset för mindre förpackningar är högre per dygnsdos och jag har tittat på det aktuella priset (vet inte kostnaden 2007), men man kan räkna med att Cymbalta såldes för mer än 17 miljoner kr under 2007, i Stockholms Län!! Får man tillbaka pengarna för reklamjippon och pennor? Hur mycket skulle Landstinget kunna spara och lägga på utbildning?

Jag kan rekommendera www.janusinfo.org och LäkSaks Expertgrupp i Psykiatris utbildningskvällar (där det även bjuds på mat).

Jag kanske ska hålla lite EBM-kurs på min blogg?

Första lektionen är:

Läkemedelssponsrade vetenskapliga studier visar i högre utsträckning positiva resultat för det undersökta preparatet än oberoende studier. Vet du varför? Om du inte vet det hur tror du då att du ska kunna genomskåda den "information" som du får från läkemedelsföretaget? Undvik sponsrade evenemang. Det krävs en väl utvecklad paranoia för att motstå reklambudskap...

2009-01-16 @ 23:53:30
URL: http://www.drlotions.blogspot.com
Postat av: Psyk-ST

Intressant med en ny bok som inte bara tar "åh psykiatri är bara dumma piller"-inställningen, beställde boken idag efter rekommendationerna här.



Vill till kollegor med intresse dela ett annat boktips, David Healy - Let Them Eat Prozac

En mycket fascinerande bok av en psykiatriker med stor erfarenhet av psykofarmakologi, som mycket kritiskt analyserar SSRI preparat. Bokens största förtjänst ur min synvinkel var dess klara fokus på hur "lättlurade" vi i kåren kan vara vad gäller nya preparats effekter jmft. med äldre preparat, men även en rejäl genomlysning av historien bakom senaste generationens antidepressiva. Boken kan stundvis bli något tendentiös, med svepande foruleringar som ter sig riktade mer åt "media" än åt "kollegor", men om man bortser från detta är den mycket lärorik.

2009-01-30 @ 19:35:12
Postat av: p-o

Gott mos



Med det sagt att många läkare och psykiatriker saknar egentlig insikt i forskningsmetoder och marknadsföringsstrategier samt att gruppen ändock självfallet är beroende av den informationen kan vi väl också kunna se ett systemfel, nämligen att det är företagen som styr den informationen lite hur de vill och då är det inte det vetenskapliga intresset som alltid hamnar i förgrunden utan andra intressen, vilket också SBU noterar. Likförbannat så är det staten som betalar.



Ett problem vi stött på många gånger är just konsekvenserna av den logiska sprickbildningen, att man leasat ut folkhälsointresset till privata företag som har andra intressen som vinstdrivande organisationer, självfallet hade ett företag aldrig accepterat om en sådan konstruktion var tvärtom dvs deras vinstintressen sköttes av någon som var intresserad av något annat primärt.

När den mångåriga chefen för socialstyrelsen Barbro Westerholm också går ut och berättar om sitt arbete och vad hon strävat efter så måste man kanske inse att hon inte bara har haft otur när hon tänkt utan det finns något som motarbetar folkhälsointresset eller vad tror du?



Socialstyrelsens fd. generaldirektör säger:

-Jag tappar andan. Jag blir så upprörd. Vi har sett den här felaktiga läkemedelsbehandlingen i över trettio år. Vi har lagt ned massor med tid på utbildning och uppföljning. Ändå så händer det här, säger Barbro Westerholm, rikdagsledamot (fp), till Rapport.



Hur ska vi komma tillrätta med systemfelen inom läkemedelsområdet anser du? Det torde väl ändå vara just dem som föder mest skada för alla? Att skylla på antipsykiatri är kanske lite väl lättvindigt i alla lägen. Att antipsykiatrin vuxit sig så stark har säkert gedigna orsaksgrunder inom psykiatrin om inga nya naturlagar uppfunnits den senaste veckan som jag inte känner till. Att psykiatrin kan svälja pengar är det nog ingen som tvekar på men hur är det egentligen med effektiviteten om man inte ens anser sig kunna utvärdera den information man egentligen är helt beroende av för sin egna fortbildning, sitter man inte lite väl mycket i knät på den som inte har folkhälsan som primärt mål?

.

2009-04-06 @ 14:35:08
URL: http://adhd-npf.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se