Anna Odell och psykatrin

Har med intresse följt reaktionerna på konstfackstudenten Anna Odells aktion på St:Görans psykakut.

Läkaren Salvan skriver ett bra inlägg där han tar upp sina tankar om Odells projektbeskrivning.

Pål Hollender, som bland annat utmärkt sig för att att som en del i ett konstverk videofilma då han köper sex av en prostituerad, tycker att Anna Odell bör hyllas. Han tycker Odell träffar mitt i prick då hon av länsakutens chef och andra läxas upp och jämför det med stigmatiseringen av psykiskt sjuka.
Det är en logisk kullerbytta och också okunnigt om psykiatri på ett sätt jag väl känner igen i mytbildningen om psykiatrin.
- Psykiatrin ägnar sig inte åt att reformera annorlunda, fritänkande, konstiga eller revolterande människor!
Däremot ingår det i polisens och vårdens arbete att inte låta människor ta livet av sig utan att undersöka om det beror på en psykisk sjukdom. Det ingår också att hindra personer från att skada andra då de omhändertas med tvångsåtgärder som en sista utväg.

Aurora Larissa Felderman skriver på Newsmill:
"En nära vän till mig skickades hem från S:t Görans psykiatrivård med orden ”det här är ingen hotellverksamhet”. Några dagar senare kunde vi läsa i tidningarna om hans självmord. Han var suicidal på riktigt. Ingen konstinstallation. Att han inte lever i dag trots att han sökte hjälp tyder på brister inom psykvården".

Det är naturligtvis beklagligt då någon tar sitt liv och ännu mer då vården missat att upptäcka att det var på väg att ske.
Men det fall Aurora beskriver betyder inte med nödvändighet att det finns brister inom psykvården.
Om man skulle gå igenom samtliga dödsfall i hjärtinfarkt skulle man finna att en inte oansenlig mängd av dessa personer nyligen träffat en läkare på medicinakuten, hjärtmottagningen eller vårdcentralen. Chansen att förutse ett dödsfall, oavsett om det är suicid eller hjärtinfarkt, kan förstås påverkas av resursbrist, vårdkultur osv men i slutändan så är varken psykiatri eller kardiologi enkel matematik som ger bra förutsägelser om framtiden på det sätt folk verkar förvänta sig.

Många bloggare och forumdebattörer ser en poäng i att Odell just "lurat" vårdpersonalen på akuten. De ser det som ett bevis på att psykiatrin är "dålig" alternativt "flummig" eller "ovetenskaplig".
Det gäller isåfall en stor del av vården och de flesta medicinska specialiteter.
Det vore inte svårt att simulera en komplicerad, akut hjärtsjukdom och i den processen binda upp ett stort gäng personal, få en hel del dyra undersökningar och även få t ex morfin.
Jag kan inte se att det skulle innebära att kardiologi är ovetenskaplig, att medicinakuten ger ett "slumpartat bemötande" eller att mellanjouren på Huddinge medicinakut är en klåpare.

I sann Descarteanda fortsätter folk att tänka sig att det psykiska lidandet är vitt skilt från det kroppsliga. Själen är mystisk och kroppen en förutsägbar maskin.

Det ska bli spännande att se det färdiga projektet. I mina ögon krävs det något oväntat och extraordinärt för att jag ska kunna se detta som konst. Jag uppskattar konsten som provokatör, frågeställare och lackmuspapper för samtiden. Men allt kan inte vara konst. Då blir inget konst. Även konstnären måste förhålla sig till etik.

Läkemedelsföretagen, läkarna och patienterna

Efter att ha läst Ingrid Carlbergs "Pillret" har jag en mängd frågor.

En del av det jag redan visste beskrivs på ett hyggligt nyanserat sätt.
En del som jag misstänkte bekräftades. Där fanns också en del saker jag inte visste och som gör mig bekymrad. I korthet kan man säga att Carlberg beskriver bakgrunden och dynamiken i hur antidepressiva av SSRI-typ kommit att bli en del av psykiatrisk behandling men också hur företagens vinstintresse påverkat sättet att se på psykisk sjukdom och dess behandling.
Hon har använt sig av befintliga källor och har intervjuat en mängd personer inom psykiatrin och företagsvärlden.

Som specialist i psykiatr, och även innan, får jag minst en gång i veckan erbjudanden om kurser, kvällseminarier och andra utbildningsaktiviteter till hemadress och arbetsadress. Nästan inga av dessa är helt och hållet sponsrade av en förening eller landstinget.
Min egen klinik ordnar dock ganska mycket utbildningsaktiviteter kring relevanta områden som är osponsrade.

Om jag går på ex en företagssponsrad temakväll om modern behandling av psykos så är det förstås givet att företaget har en produkt som kan användas för just detta ändamål. Det är också givet att deras produkt kan passa in i de riktlinjer som föreslås av de i övrigt oberoende föreläsarna. Vidare så tjänar företaget på att denna diagnos uppmärksammas. Det är bra att påminna läkare om att detta är ett sort problem och att "psykos" och "tidig behandling med lågdosneuroleptika" etsar sig fast i psykiaterns medvetande.
Kanske berättar företagsrepresentanten om ett nytt stöd för behandlare på internet där man gratis kan använda skattningsskalor, skriva ut patientinformation osv.
Oavsett vad företagets närvaro på temakvällen är så utgår jag ifrån att de räknar med att få tillbaka sina satsade slantar.

Jag hävdar att både jag och andra läkare är otillräckligt införstådda i marknadsföringsstrategier, forskningsmetod och annat som behövs för att på ett verkligt kritiskt sätt kunna värdera den information vi får då vi deltar i detta.

En konsekvens av det resonemanget skulle förstås kunna vara att jag "bojkottade" allt där företag var inblandade. Men... Dels behöver jag faktiskt få information om läkemedel från företagen. Deras produktet är ju faktiskt ofta till stor hjälp. Deras specialister kan svara på mina frågor kring udda biverkningar osv. Dessutom så skulle jag i en totalbojkott hamna i ett fortbildningsvakuum eftersom landstinget inte ger motsvarande kurser. Med det sagt så vill jag lyfta de oberoende utbildningar som ges av min egen klinik, IPULS-kurser, information från läkemedelskommitéer och annat.

Det finns mycket mer att säga om boken. Återkommer om det.

Experiment med blogglista.se

Mannen som driver blogglista.se är scientolog, eller i alla fall helt inne på L.Ron Hubbards idéer. Så här skriver han i en intervju:
My father, who is a Scientologist, introduced me to this subject and gave me a book to read: A New Slant on Life. I read it and got totally fascinated by the materials. I continued to read about 10 more books and a few months later (when I was 17) I dropped out of college to work in an advanced international organization of Scientology located in Denmark full time. I worked there for 5 years, but it was not what I expected and so I resigned and moved back to Sweden. The philosophical aspect which was what I was interested in was unfortunately totally lacking and sadly it seems like every religion has their fanatics and so do Scientology.

Nu har jag reggat min blogg där, få se om den blir kvar. Scientologkritikern på Motpolen blev raderad från blogglista.se

Blogglista.se

RSS 2.0