MediaCreeper

Psykisk ekvivalens

Psykisk ekvivalens är ett begrepp som ofta används i mentaliseringsbaserad terapi. Det beskriver hur en person förhåller sig till sig själv och omvärlden.

Psykisk ekvivalens = Det jag känner känner också andra.
T ex
  • om jag är arg så är den andra personen också arg.
  • Om jag känner mig ledsen så gör de runtomkring mig det också.
  • Om jag känner mig äcklig tycker andra att jag är äcklig.

Ett känt experiment som belyser psykisk ekvivalens är följande:

En 3-åring sitter med testledare A och testledare B i ett rum. Testledare A visar hur han lägger en boll i en grön låda, bredvid finns fler lådor i andra färger. Sedan går testledare B ut och under tiden han är borta så flyttar testledare A bollen till en röd låda.
Sedan frågar testledare A: - "Var tror Du B kommer leta efter bollen?"
En treåring svarar normat: -"I den röda lådan".
Alltså utgår 3-åringen från att andra har samma information som han själv har, trots att det är omöjligt.

Var och en som är i en situation där man är under stress, exempelvis i ett gräl, tenderar att halka in i psykisk ekvivalens. Att utgå från att den andre upplever verkligheten likadant som en själv, att de känner likadant osv. Att min partner kritiserar mig så att jag känne rmig angripen innebär att han angriper mig.

Det ställer förstås till med en hel del missförstånd. Det gäller alla människor men personer med psykiska besvär i synnerhet.

Nedanstående exempel är inte klockrent psykisk ekvivalens men visar lite på det lilla barnets obekymrade inställning til andras inre värld. Plus att jag tycker det var gulligt.

Häromdagen hade min 2,5-årige son följande konversation:
Sonen: -Jag har en tagg i näsan, jag ska pilla bort den med fingret. (torkat snor)
Lite senare:
Mormor: -Vad äter Du på?
Sonen: -Snor
Mormor: - Jaså. De flesta vuxna tycker det är äckligt att äta snor.
Sonen: -Jag tycker inte det är äckligt, jag tycker snor är gott. Det fastnar på tänderna.

Kommentarer
Postat av: Salvan

Grattis till Specialistexamen Psykiatern!



Jag hittade din blogg idag. Snor är härligt! Mormor har rätt, det är inte riktigt rumsrent att äta snor. Trots det så svälger vi flera kilo per person och år.



/Salvan

2008-10-13 @ 23:31:45
URL: http://www.drlotions.blogspot.com
Postat av: Anonym

Mentaliseringsbaserad terapi, det är första gången jag stött på det ordet. Liksom psykisk ekvivalens. Är det en diagnos, eller? Skulle tro det kanske.



Är det sjukt att tro att det jag känner är någonting som också andra skulle kunna känna? Jag tror inte att vi är så olika människor att vi är sjuka av det.

2008-10-13 @ 23:34:37
Postat av: marlene

glömde

2008-10-13 @ 23:35:24
URL: http://feminiman.blogspot.com
Postat av: Psykiatern

Marlene:

Psykisk ekvivalens är inte en diagnos, det är ett psykiskt tillstånd eller snarare en psykisk process, ungefär som sympati, fantasi osv är processer i hjärnan.



Givetvis kan en person känna något som är mycket likt det en annan person känner. Ex om jag och en killkompis ser en bild av en fotbollsspelare som får en rejäl pungspark så kommer vi nog båda känna en slags illamåendesmärta av att se bilden.

Men att utgå från att andra känner och tänker som man själv gör kan vara till nackdel. För ofta är det ju skillnader.



Det är som med fördomar, dvs att förvänta sig ngt av en ny situation utifrån tidigare erfarenheter. Det kan ge vägledning men också leda till missförstånd.

2008-10-13 @ 23:53:36
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: trollhare

Jag förstår inte exakt vad du menar. Jag är van vid att prata om theory of mind. Skulle man kunna beskriva det här som ett resultat av bristande tillämpning av theory of mind?

2008-10-14 @ 09:04:36
URL: http://trollhare.wordpress.com
Postat av: Psykiatern

Trollhare:

Precis!

Theory of mind, empati, mentalisering, "holding mind in mind", mindfullness är alla begrepp som beskriver en fungerande psykologisk process där man har en bild av andras inre tillstånd eller sitt eget eller både och.



Psykisk ekvivalens är när det blir fel och man återgår till ett mer primitivt sätt att se på andras inre värld. Som om den var likadan som ens egen inre verklighet.



Ett annat sätt att halka ur fungerande mentalisering är "låtsasläge"/"pretend mode" som jag kanske skriver lite om senare. Hursomhelst så är dessa begrepp inte ngn slags neurokognitiv standard utan förekommer i anknytningsteori används bla i mentaliseringsbaserad terapi.

2008-10-14 @ 12:47:17
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: Salvan

Intressant... Det är alltid spännande med ord för olika fenomen. Helt plötsligt blir fenomenet mer verkligt och syns lite tydligare.

Jag har hört en del om MBT, bla av Fonagy, Bateman och Rydén och jag kan förstå att det är en bra terapiform. En fundering som jag har är på vilket sätt den är ny. Även fast det inte uttrycks som menatlisering i KBT eller dynamisk terapi så är mentalisering en viktig komponent i dessa terapier. Har man tagit ut en aspekt av terapi och skapat en ny form av terapi kring denna specifika aspekt? Gör jag det för enkelt för mig nu?

2008-10-14 @ 20:36:13
URL: http://www.drlotions.blogspot.com
Postat av: Psykiatern

Salvan:

Bateman och Fonagy presenterade modellen som en arbetsmodell snarare än en komplett teori vid workshopen jag var på i somras. De talade just om hur mentalisering (oavsett vad processen kallas) skulle kunna vara en "common factor" för fungerande psykoterapi, i synnerhet vid personlighetsstörningar.



I KBT skulle man kanske säga att man genom de kognitiva interventionerna bidrar till ökad metakognition, medvetenhet om sina automatiska tankar osv. Mindfullness är ju också att få ett metaperspektiv på tankeströmmen.



Mentalisering rymmer både det och att medvetet tänka om andras inre värld.



Jag tycker att du tänker helt rätt om att man tagit en "common factor" och använder den. Dock skulle de nog säga att de tagit det från modern psykodynamisk terapi, parat det med en anknytningsteori som ju säger mycket mer om hur man utvecklar mentaliseringsförmåga än i KBT-teori samt lagt till stort fokus på agentskap.

2008-10-14 @ 22:15:52
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: Stefan Casssel

Ett gulligt exempel på en fyra åring som just rest sig ur psykisk ekvivalens och lärt sig mentalisera var när jag här om dagen gick hand i hand med min frus systerson upp för en kälkbacke och han säger om en man vi möter: "Han tror nog att du är min pappa, fast det är du ju inte".

2010-12-22 @ 09:51:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se