Anger management therapy


Gästinlägg om hälsobegreppet - Andy

Reflektioner om hälsa - ohälsa

av Andy, psykiater och KBT-terapeut

Inom psykiatrin diskuteras ofta huruvida någon är sjuk eller inte. Var går gränsen för vad som kan kallas "sjukt" och vad är "normalt". När en psykiater ska skriva sjukintyg ska han/hon intyga att en sjukdom föreligger, vilket ibland kan vara svårt, speciellt för psykiatriker med ett hälsoperspektiv, dvs där ett av behandlingsalternativen är att stärka det "friska" och inte bara fokusera på det som är "sjukt"/inte fungerar.


För att ge lite perspektiv på hur man ser på sjukdom och hälsa, kommer jag att visa på lite olika synsätt som finns.


De tre vanligaste modellerna är:

1.      Hälsa = avsaknad av sjukdom

2.      Hälsa och sjukdom som motpoler längs ett kontinuum

3.      Hälsa och sjukdom som olika dimensioner


Alla tre modeller har sina för- och nackdelar. Den defintion som sannolikt har störst nackdelar är dock en annan, nämligen WHO's definition från 1997: "Hälsa innebär komplett fysiskt, mentalt och socialt välmående och inte bara frånvaro av sjukdom.  Problemet med den är ju att knappast någon av os shar "hälsa" någon längre tid i våra liv. Med den defintionen skulle vi riskera att alla sjukförklaras frekvent, vilket sannolikt bara i sig skulle kunna leda till ännu högre ohälsa, via "självuppfyllande profetia"-mekaniskmer och dysfunktionella grundantaganden.


Den första av de tre uppräknade defintionerna (1), går ju igen i våra diagnossystem, exempel DSM-IV, där ett diagnossystemet är kategoriskt, antingen är man sjuk eller frisk. Det finns ju uppenbara fördelar med detta, det är enkelt och tydligt och lättanvänt. Dock finns det ju inte några nyanser och komplexa tillstånd riskerar att dikotomiseras på ett icke fruktbart sätt.



    Hälsa

______________________


  Ohälsa


Figur 1. Hälsa eller ohälsa.



Den andra definitionen (2) har fördelen med ett nyanserat synsätt. Det finns t o m de som argumenterar för att egentligen kan man se livet som total sjukdom, eller död. Man så att säga börjar vid "ohälsopolen" när man föds.  Sedan rör man sig mot hälsopolen olika mycket under livet, för att sedan åter nå ohälso-/sjukdomspolen när man dör.


Hälsa   <---------------->  Ohälsa


Figur 2. Ett kontinuum där man kan röra sig mellan hälsa och ohälsa.



Den tredje defintionen (3) är än mer flexibel då man har sjukdom och hälsa på olika axlar, dvs man kan vid samma tillfälle vara sjuk (exvis diabetes typ 1 som insulinbehandlas) och ha full hälsa (samma person upplever sig må bra). Hälsa och sjukdom blir på så sätt olika saker, som äpplen och päron, och ska som sådana inte blandas ihop. 


Hälsa
↑    
I
I---------> Ohälsa


Figur 3. Hälsa och ohälsa "konkurrerar" inte, olika dimensioner.


Det finns även en fjärde version av hälsomodeller, vilken liknar den tredje versionen. Den bygger på de engelska begreppen: sickness, disease och ilness. Med sickness menas att man antar ett samhällsperspektiv på sjukdom/hälsa, disease betyder den medicinska sjukdomen och med illness menas den subjektiva upplevelsen av sjukdom.


Att kunna diskutera sjukdom och hälsa utifrån dessa olika perspektiv är inte minst viktigt när man arbetar med personer som upplever/har psykiska sjukdomar och lidande.  Detta då dessa inte respekterar gränsen mellan sjukdom och hälsa på samma tydliga sätt som många somatiska sjukdomar.

Avslutningsvis tycker jag att de olika perspektiven kan komplettera varandra och vara olika användbara vid olika tillfällen såsom tillviss del diskuterats ovan.


Tom Cruise och scientologerna

Visste Ni att scientologerna har en särskild avdelning för att rekrytera kändisar?

Tom Cruise, John Travolta och andra behöver inte gå den dyra och mödosamma vägen till OT nivåerna (Operating Thetan) utan kan softa på Scientology Celebrity Center.

Tom Cruise är utan tvekan en mycket lyckad rekrytering. Så här säger han på en intern Scientologvideo som läckte ut och hamnade på Youtube.

Mentalskötare sov på jobbet, kräver skadestånd efter uppsägning

På psykiatriska kliniken i Nacka fann man att fem mentalskötare som arbetat nattskift "systematiskt" sovit i tjänsten och att detta utgjort en medicinsk risk. Ledningen sade upp skötarna med hänvisning till detta.

Nu vill facket pröva detta i arbetsdomstol. Facket anför att skötarnas beteende inte var en grund för uppsägning och kräver följaktligen att de ska få tillbaka sina arbeten, få ersättning för sin förlorade inkomst efter uppsägning.

Dessutom vill de att de berörda ska få 150 000 i skadestånd var.

Det är så man skäms. Vilka signaler ger det till övrig personal och till våra patienter?

Idioti.

Psykiater vållade annans död

För några år sedan fälldes en specialistläkare i psykiatri i länsrätten någonstans i Södra Sverige för "vållande till annans död".
Den typen av brottsrubricering handlar om hur någon utan uppsåt men genom försumlighet orsakat ett dödsfall.

Bakgrunden var:
En man med missbruk och psykisk sjukdom lade sin på vårdintyg (tvångsvård) från akuten. Anledningen till att det blev tvångsvård var dels att han var suicidal, dels att han vägrade vård. Enligt tvångsvårdslagstiftningen måste ett vårdintyg bedömas inom 24 timmar av en annan läkare än den som skrev vårdintyget och som dessutom är specialist i psykiatri. I det här fallet så gjordes denna bedömning på en psykiatrisk akutvårdsavdelning dagen efter och den psykiatern bedömde att kriterierna för tvångsvård inte längre förelåg och avskrev tvångsvården. Efter detta skrev patienten ut sig. Hur uppföljningen var planerad känner jag inte till.
Anhöriga var oroliga och hörde av sig och ville att man skulle hämta in mannen igen. Då polis kom till mannens lägenhet hade han tagit sitt liv.
Länsrätten anser alltså att psykiatern genom att avskriva tvångsvården orsakade mannens död och det blev villkorlig dom eftersom läkaren var "tidigare ostraffad".

Som Ni kanske gissat så tycker jag det här är snett. Psykiatern gjorde en medicinsk felbedömning. Hur "klantigt" det var är väldigt svårt för ngn utomstående att säga förstås". Kanske var mannen mycket trovärdig och talade om hur han nu tänkt om, att han ville ta emot hjälp i öppenvård. Kanske var han egentligen ganska uppenbart suicidal men läkaren missade ngt som de flesta psykiatriker skulle sett. Det spelar inte så stor roll. Då en läkare på medicinakuten bedömer att ont i magen och illamående beror på magkatarr, skickar hem patienten och vederbörande dör i en missad hjärtinfarkt några timmar senare så är det också en medicinsk felbedömning.

I det här fallet är det dessutom så att mannen i fråga själv tog sitt liv. Man kan förstås hävda att han gjorde det för att han var psykiskt sjuk. Å andra sidan så gör det psykiskt sjuka till personer som inte kan tilldelas något ansvar överhuvudtaget. Jag hoppas det inte kommer leda till att yngre läkare avstår psykiatri eller akutspecialiteter av rädsla för att bli fälld.

DN Insidan, Mentaliseringsbaserad terapi

Spännande om MBT (behandling för borderlinepersonlighetsstörning) på Insidan i DN.

MBT, en ny behandling

Patienterfarenhet av MBT

Per Wallroth berättar

För övrigt har Psykbryt bloggat och intervjuat Göran Rydén om detta tidigare.

Return of the psykodynamisk terapi

Efter att allt fler landsting bestämt anställa framförallt KBT-terapeuter, ta in PTP-psykologer med KBT inriktning, psykoterapinistitutet omformas till KBT-institution är det spännande att läsa att ex Marie Åsberg anser att psykodynamisk terapi kan ha effekt vid kroniska psykiska sjukdomar och personlighetsstörningar.

Idag är fortfarande majoriteten av verksamma terapeuter i landstingen psykodynamiker. Samtidigt drivs sedan flera år principen att KBT är det som ska ersätta psykodynamisk terapi (PDT).

Enligt en enkel studie som gjort för ganska länge sedan så har 70% av patienterna i psykiatrisk slutenvård minst en personlighetsstörningsdiagnos. Motsvarande siffra i öppenvården är 30%.
Utan att kunna hänvisa till siffror skulle jag nog tryggt kunna säga att minst 30% av besöken på den psykiatriska öppenvården utgörs av personer med mycket långvariga (läs kroniska) besvär.

Skulle det kunna vara så dialektiskt beskaffat att det inte finns EN metod som är bäst för allt utan FLERA metoder som passar vid olika tillstånd eller tom för olika patienter?

Missförstå mig inte, sökandet efter evidens, att undersöka om det man tror är behandling verkligen har effekt, är en av de viktiga principerna för vilken vård vi ska ge. Däremot tycker jag att landstingspolitiker, tjänstemän och andra inte alltid behöver vara så snabba att hoppa på den pendel som svänger alltför snabbt och kraftigt.

Själv har jag KBT-inriktning i min psykoterapiutbildning men arbetar med en modern psykodynamiskt och anknytningsteoretiskt grundad metod som har mycke tlovande evidensläge.

Våltsman

Min 2,5-årige sons favoritlåt att dansa till, en liten stund varje kväll.
"Alla som inte dansar är våldtäktmän" av Maskinen.




Nu har han börjat säga;
-"Dansa, lyssna musik våltsman"
Kan låta lite fel på dagis tänker jag.

Så nu försöker jag byta till "Panik" av Far och Son som har ett liknande beat.
-"dansa, dansa, era jävla svin kan funka"


(Varken sonen eller jag orkar riktigt med Idas sommarvisa i längden)

The Model of a Psychopharmacologist

Vem sätter ihop sådant här? Det är rätt kul i alla fall. Fast jag kanske är branschskadad.



Psykisk ekvivalens

Psykisk ekvivalens är ett begrepp som ofta används i mentaliseringsbaserad terapi. Det beskriver hur en person förhåller sig till sig själv och omvärlden.

Psykisk ekvivalens = Det jag känner känner också andra.
T ex
  • om jag är arg så är den andra personen också arg.
  • Om jag känner mig ledsen så gör de runtomkring mig det också.
  • Om jag känner mig äcklig tycker andra att jag är äcklig.

Ett känt experiment som belyser psykisk ekvivalens är följande:

En 3-åring sitter med testledare A och testledare B i ett rum. Testledare A visar hur han lägger en boll i en grön låda, bredvid finns fler lådor i andra färger. Sedan går testledare B ut och under tiden han är borta så flyttar testledare A bollen till en röd låda.
Sedan frågar testledare A: - "Var tror Du B kommer leta efter bollen?"
En treåring svarar normat: -"I den röda lådan".
Alltså utgår 3-åringen från att andra har samma information som han själv har, trots att det är omöjligt.

Var och en som är i en situation där man är under stress, exempelvis i ett gräl, tenderar att halka in i psykisk ekvivalens. Att utgå från att den andre upplever verkligheten likadant som en själv, att de känner likadant osv. Att min partner kritiserar mig så att jag känne rmig angripen innebär att han angriper mig.

Det ställer förstås till med en hel del missförstånd. Det gäller alla människor men personer med psykiska besvär i synnerhet.

Nedanstående exempel är inte klockrent psykisk ekvivalens men visar lite på det lilla barnets obekymrade inställning til andras inre värld. Plus att jag tycker det var gulligt.

Häromdagen hade min 2,5-årige son följande konversation:
Sonen: -Jag har en tagg i näsan, jag ska pilla bort den med fingret. (torkat snor)
Lite senare:
Mormor: -Vad äter Du på?
Sonen: -Snor
Mormor: - Jaså. De flesta vuxna tycker det är äckligt att äta snor.
Sonen: -Jag tycker inte det är äckligt, jag tycker snor är gott. Det fastnar på tänderna.

Död and

I somras såg jag en död fågel. Den var fin på sitt sätt.





Psykiatrins Ansikten





Föreläsningsturnén "Psykiatrins Ansikten" som riktar sig till läkarstudenter och AT-läkare är en succé. PÅ alla de sex orterna är de 200 platserna fullbokade och det kommer massor med mail från studenter/läkare som vill stå som reserv.

Flera av de som anmält sig skriver att psykiatri är ett starkt alternativ som karriärsval men att undervisningen inte varit så bra. Dessutom är placeringarna på psykiatrisk klinik numera mycket korta och studenterna hinner inte se mycket.

Tanken är ju att satsningen ska stimulera rekrytering. Jag var rätt skeptisk till genomslaget för en enda föreläsningskväll vad gäller ngt så komlext som specialitetsval men kanske har vi vunnit över några till psykiatrins fördel. Hursomhelst har det satt rekrytering och omhändertagandet av de blivande kollegorna på kartan inom psykiatrin.

Vi har också låtit deltagarna fylla i en enkät som handlar om deras syn på psykiatri, psykisk ohälsa och psykiateryrket. Så småningom kommer vi publicera ngt om det.

Skogsbilder

Var ute och plockade svamp. Tänk att jag som vuxen man fortfarande finner mig utsläpad i skogen av mina föräldrar. Jag har lika svårt att säga nej som när jag var 10 år gammal. Fast min son tyckte det var kul.







Ett annat tillfälle då jag och min kompis A passerade en snygg björkdunge.
A drog ned sin luva över ansiktet och plötsligt kände jag mig som ngn slags executionsquad.

Inte längre ST-läkare



Glömt skriva att jag nuförtiden är specialist/psykiater/psykiatriker.

RSS 2.0