MediaCreeper

Patienten har aldrig rätt?

Det händer, vad det verkar ganska ofta, att läkare och patient har olika åsikter om vad som är rätt lösning på ett problem.

Vanliga exempel:
- Patienten vill ha bensodiazpiner för att kunna bryta sina panikattacker medan läkaren hänvisar till att "bensodiazepiner ger risk för beroende och löser inte heller problemet på sikt".
- Patienten vill bli heltidssjukskriven ("jag orkar faktiskt inte jobba som jag mår nu, behöver tid att ta hand om mig själv, sova ut. Ska man verkligen behöva jobba när man mår såhär"). Läkaren vill istället att det ska bli halvtidssjukskrivning ("Vi vet genom forskning att lång sjukskrivning påverkar sjukdomsförloppet negativt, du behöver ha rutiner och sysselsättning")
- Patienten vill ha psykoterapi, läkaren föreslår antidepressiva och hänvisar till lång väntetid för terapi.

Läkaren kan ha "rätt" eftersom han/hon:
- är expert på psykiska sjukdom och dess behandling.
- skall ha ett professionellt perspektiv/utifrånperspektiv

Läkaren kan ha "fel" eftersom han/hon:
- Inte är tillräckligt skicklig på att korrekt förstå diagnos, situation och problematik.
- Inte har tillräcklig kunskap i behandling.
- Inte kunnat upprätta tillräckligt bra kontakt med patienten för att få tillgång till relevant information. (dålig på att skapa allians)

Patienten kan ha "rätt" för att han/hon:
- Är den som har hela bilden av sin person och situation, "känner sig själv"
- Kan ha erfarenheter eller inhämtade kunskaper om behandling vid det aktuella sjukdomstillståndet.

Patienten kan ha "fel" för att han/hon:
- Pga sin sjukdom fattar fel beslut (depressionen gör att patienten övervärderar sina brister, funktionsnedsättningar)
- Tror att en lösning är den rätta men i verkligheten är den skadlig.
- Har ett kortsiktigt perspektiv inriktat på att lindra ett akut och jobbigt symtom och förvärrar istället problemet på sikt.

I realiteten är det sällan ens fel att två träter.
Då HSAN och Patientombudsmannen påpekar ofta att det mycket av det som gör patiente rmissnöjda handlar om dålig kommunikation och problem i kontakten med läkaren snarare än de faktiska medicinska besluten. T ex kan säkert många patienter såt ut med att läkaren gör en bedömning som inte var helt rätt så länge läkaren kan medge det och rätta till sitt misstag.
Utmaningen är att kunna formulera en idé om orsak och behandling av ett problem där man kan enas. Då kan man samarbeta istället för att dra åt olika håll och agrumentera mot varandra.

Jag är säker på att jag då och då kommer ha patienter som inte är nöjda med mig, dels för att det de önskade gick helt på tvärs med det som jag trodde kunde vara till hjälp, dels för att jag rimligen inte kan vara en person som kan få bra kontakt med alla patienter.

Sedan finns det patienter som är missnöjda med vissa av mina beslut men är nöjda med mig som läkare. Det är nog ofrånkomligt och egenltigen inte heller så farligt.

Och ibland är jag missnöjd med patienters beslut, men inte med dem som personer.

Om man ska gå på hur högt patienter skattar gott samarbete och kommunikation med läkare så borde man raskt avsätta en väsentlig tid utbildning och fortbildning till detta. Idag finns dessutom tekniker och utbildningar i samtalsteknik och förhållningssätt som man vetenskapligt kunna visa har positiv effekt för  behandlingen av sjukdomen. Så det är inte "flumpsykiatri" att anse att samtalskonst är ngt en psykiater skall vara bra på.


Kommentarer
Postat av: Sanna

Där ser man

2008-06-11 @ 14:39:58
URL: http://sannawiberg.blogg.se/
Postat av: Psykiatern

Eh... Ja? ;-)

2008-06-11 @ 14:43:39
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: Mammamumrik

Min erfarenhet av pysk är begränsad. Till ADHD-doktorn, och hon är en pärla.



Men ibland tänker jag att problemet med doktorer öht är ett det svårt att få lagom motstånd. Gud ska veta att jag är en ganska rivig tant med bestämda åsikter tex om vad som är bäst för mig och framför allt dem jag ska bistå och ansvara för då de behöver läkare. Men jag har en stark respekt för att jag inte vet allt och att läkaren har varit med om den här situationen - ta ett färskt exempel inflamerad hornhinna fler gånger än jag



Vad jag vill är ju att möta någon som kan mer än jag och med villken jag kan få knåda mig fram till bästa hantering av situationen. Så att jag som har överblick över mitt liv kan få jämka in den behandling som kanske är nödvändig. Men inte lyckas jämka så mycket att behandlingen hotas. Jag vill ha klara svar på frågor som: behöver jag var sjukskriven, i så fall varför. Hur länge. I de fallen är det outhärdligt att mötas av någon som lägger huvudet på sne och säger "vad tycker du själv??"



Kanske har doktorer varit så själklara auktoriteter att ni som yrkeskår är ovana vid att behöva motivera er. På ett mer pedagogiskt sätt än mellanstadiets "Därför!!!" Det är som om det i mottagningsrummet sällan blir möte. Alltså vi är där samtidigt, men det är inget möte



Så heja heja alltså. Och få kollegerna att inse: det handlar om att få som man vill faktiskt. Inte lägga sig platt

2008-06-11 @ 16:45:01
URL: http://mammamumrik.wordpress.com
Postat av: trollhare

Du skriver om HSAN... Jag undrar vad du anser om att anmäla? Finns det någon poäng i att anmäla felbehandlingar/uppenbart felaktiga beslut etc. om det inte längre påverkar just den patienten längre? Har en patient någon slags skyldighet att försöka uppmärksamma situationen för att hindra att det drabbar fler i samma situation?



Och då, en andra fråga, finns det något sätt att göra vården uppmärksam på saker som hänt för längre tid sedan än två år? Annat än att gå ut offentligt, menar jag.

2008-06-11 @ 17:29:03
URL: http://trollhare.wordpress.com
Postat av: Helen

Låter idealistiskt.... några års erfarenhet kommer förmodligen göra dig lika blasé som de flesta psykiaters och köra på löpandeband-metoden. En psykiater har otrolig stor makt över sina patienter, hot om indragna mediciner och LPT förekommer, i de fall där psykiatern ens talar med en patient.

2008-06-11 @ 20:09:05
URL: http://kontrolleradgalenskap.blogg.se/
Postat av: Hanna

Patienten vill ha benzo - patienten får inte det - erbjuds något annat? Ex KBT strategier? Oftast får man bara ett nej och ingen alternativ lösning, då känns det rätt hopplöst. Varför ska man få förtroende för en sådan läkare?

Patienten vill bli heltidssjukskriven läkaren vill halvtidssjukskriva. Ja, varför inte mötas på mitten? En mkt kort heltidssjukskriven med en snabb uppföljning och sedan en deltidssjukskrivning? Inte två månader tills nästa läkartid kan erbjudas..

*Patienten vill ha terapi men erbjuds antidepresiva. Varför går dom inte att kombinera? Varför är det så satans svårt att få komma till terapi? Om patienten VILL? Jag hajjar att man kanske inte ska sätta LPT patienter som inte alls vill samarbeta i en terapi men om man verkligen VILL?

2008-06-11 @ 21:54:12
URL: http://vardag.momentsoflives.net
Postat av: Hanna

Oj.. Nu blev det fetstil.. Det var inte riktigt meningen. Vet inte vad jag gjorde för att det blev så..

2008-06-11 @ 21:55:32
URL: http://vardag.momentsoflives.net
Postat av: Psykiatern

Mammamumrik: Intressant beskrivning, "få lagom motstånd". Det kan nog finnas de som missuppfattat den moderna synen på patienters roll och kör med ett "vad tror du själv att det är för sjukdom". Det är liksom inte poängen. Poängen är att kolla med pateinten om det finns relevant information eller dold oro som man kan missa om man kliver in och kör "Så här ligger det till och så här ska det bli".

Jag tror som du att det finns en auktoritetsförvirring för läkare. Tidigare allvetande och allbestämmande, nu servicepersonal. Å ena sidan ska vi ge våra "kunder" bra service, å andra sidan hålla i sjukvårdsresurserna och dessutom följa vårdprogram.



Trollhare:

En del av HSAN's beslut publiceras i läkartidningen och väcker emellanåt debatt. I olika studier tittar man också ppå vilka typer av fel som begåtts. Jag tycker absolut man ska göra något om man uppfattar att man fått felaktig eller dålig behandling, också om man fått ett dåligt bemötande. HSAN är en instans, den lokala patientombudsmannen kan man också tala med. Man kan ju se HSAN som en slags opartisk bedömare.

De flesta anmälningar leder inte till ngn påföljd men det blir ändå en del utdelningar av erinran, varning och rekommendation om de-legitimerin (det sköter socialstyrelsen).

Jag skulle gissa att majoriteten av kliniskt aktiva läkare blir anmälda åtminstone några ggr under en yrkeskarriär. Psykiatrin har ganska mycket anmälningar. Jag tror också plastikkirurgin har en del anmälningar.



Hanna:

Tja, jag har redan påverkats av mina ca 5 år i psykiatrin. Säkert i vissa avseenden mer "avtrubbad" än tidigare. Å andra sidan tycker jag att min empatiska förmåga på ett sätt blivit större. Jag har också blivit mer trygg i min yrkesroll och då blir det lättare att stå på mig gentemot organisationen, patienter, anhöriga och min egen oro och prestationskrav.

Det finns överläkare som jag tycker är fantastiska på bemötande. Jag hoppa sjag inte blir blasé.



Väntetiden för en ask Zoloft är ungefär så lång tid som det tar att gå till apoteket. Att få KBT på en landstingsmottagning innebär oftast månader innan terapi kan börja, om mottagningen ens har en KBT-terapeut. Det är anledningen tror jag. Jag uppfattar att de allra flesta läkare i psykiatrin nu ser KBT som dels en bra behandling för flera olika tillstånd, dels ett sätt att få bra uppföljning. Men om vi skulle ge alla deprimerade KBT skulle bara en bråkdel av de remitterade få det, därför får man försöka kompromissa mellan behov, lidande och en gissning om hur mkt effekt det skulle ge.

Jag brukar ibland berätta att det går snabbare att få KBT om man går privat, att det kostar 700-1000 kr/gång osv. Även om jag och patienten tycker att denna typ av sjukvårdande behandling skulle vara gratis och tillgänglig så är ju verkligheten som den är. Jag tycker att KBT mot panikångest 10 ggr borde vara värt ganska mycket, även om det borde vara gratis.



Sedan finns det en grupp patienter som vill ha KBT men där jag bedömer att det inte är lösnamt. Liten chans att det ger patienten särskilt mycket och andra skulle ha större nytta av behandlingen. Enstaka har jag föreslagit för psykodynamisk terapi.



KBT och antidepressiva går bra ihop vid ex depression. Däremot helst inte vid panikångest och social fobi.

2008-06-12 @ 10:01:58
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: Mammamumrik

Jo dt är klart at 10.000 för ett nytt liv - så har jag förstått att det kan vara att bli fri från panikångest, till och med då den "bara" ligger och lurar i vissa bestämda situationer - kan tyckas rimligt. Men samtidigt bli jag så vansinnigt provocerad av att det är så. Och jag vet ju att det är så. För att det är så onödigt, med tanke på vad obehandlad panikångest kostar och med tanke på att många av mina kompisar inte har 10 00 inom räckhåll. Och med tanke på att detta - att det finns fungerande behandling att få inom systemet, men inte så att det räcker till alla (jfr tanken att bara några av alla som behöver fick förlossningsvård av landstinget) undergräver hela fundamentet frö den skattefinansierade vården. Många som liksom jag kan betala riskerar jau att dra den rätt naturliga slutsatsen. Om jag ändå måste pröjsa själv så varför ska jag betala skatt??



Nu till nåt mycket trevligare. Idag var jag hos en ögonläkare som verkligen motsvarade alla önskemål man kan ha om läkare som står för sitt kunnande o sin proffesionalitet, men endå har en ömsesidig attityd. Hurra för läkarkåren. Och hon var oxå ST och säkert hälften så gammal som jag. Tog hand om tant så fint så fint!!!

2008-06-12 @ 16:16:36
URL: http://mammamumrik.wordpress.com
Postat av: nixon

Har läst runt lite i din blogg och tyckte det var riktigt intressant, och bra skrivet! Har inte tid nu att kommentera så mkt nu, men jag kommer komma tillbaks och läsa mer.

2008-06-15 @ 12:14:48
URL: http://ordsallad.wordpress.com
Postat av: Virrikokko

Hittade precis hit till din blogg via det här inlägget. När jag läser vad du skriver i det börjar jag undra över varför jag är så oerhört positiv till psykvården och det bemötande jag fått sedan jag hamnade där/här. Jag har diagnoserna bipolär och ADHD samt lider av PTSD och har haft en del psykoser i mitt liv. Om det är bippot vet jag inte. Jag går i psykoterapi.

Kag tror i alla fall att det är mitt intresse (och min erfarenhet) för konflikthantering som gjort att jag har fått det goda mottagande jag fått trots att jag varit förvirrad, aggressiv, ifrågasättande, hypoman, mixad, rädd, depressiv och emellanåt helt galet normal.



Jag tycker din tanke om utbildning av samtalsteknik borde omsättas till verklighet både för läkare och patienter. På sätt och vis görs det redan nu, genom att man uppmuntrar oss patienter att ta reda på så mycket vi kan om vår diagnos, men som jag har uppfattat det så går folk oftast hem och slår upp internetFASS om biverkningarna för alla mediciner istället för att ta reda på "allt" om sin diagnos.



Jag tror att en god psykologisk blick är det inte bara läkaren som har.. Hur många psykiskt sjuka kan det vara som utvecklar ett missbruksbeteende och försöker förvirra sin läkare om denne inte kan övertygas?



Man är som patient inte särskilt mottaglig för något annat än sina egna behov, så många tar nog allt personligt när det egentligen borde vara sak.



Jag tror att många VET INTE vad de ska säga till sin läkare på den dyrbara tid de får utan går in för att berätta vad de skulle vilja ha. Det är också den fråga man kan få av läkaren: Och vad vill du att jag ska göra för dig då?



Det vart lite hattigt skrivet ser jag , men för vad det kan va värt - det är mina ord och du får dem av mig :-)



Återkommer och läser på om "allt" på din blogg en annan dag.

2008-06-18 @ 15:10:35
URL: http://virrikokko.wordpress.se
Postat av: Psykiatern

Virrokko:

Jag träffar många som är mycket nöjda med sin kontakt med psykiatrin, ännu fler som är ganska nöjda och ett stort gäng som är blandat nöjda och missnöjda. Det är ganska få av de jag träffat som är helt missnöjda.

Det är komplicerat. Ibland är sådant som patienten ärmissnöjd med odiskutabelt "dåligt", ex väntetider för besök som går långt över vad vårdprogrammet anger som rimligt. Ibland är det sådant som är helt förståeligt men som inte handla rom att ngn gjort rätt eller fel, ex en felaktig diagnos som beror på bristande information eller en behandling som man trott skulle hjälpa men som mest gav biverkningar.

Emellanåt är det som är både medicinskt och etiskt riktigt en behandling som patienten ser som felaktigt och ett övergrepp. Ett exempel kan vara en person med svår psykossjukdom som anser att det är SÄPO och psykiatrin som gör honom/hennes sjuk och som hela tiden försöker undkomma psykiatri och medicinering. Vid varje tillfälle som tvånget att ta emot medicin försvinner blir personen svårt psykotisk och skadar sig själv psykiskt, kropssligen och ekonomiskt.



Vid sidan av allt detta finns det alltid sådant som handlar om bemötande och tillgänglighet där kvaliteten varierar både mellan mottagning/enhet och person. Definitivt möjlighet att förbättra, helst utifrån sådan forksningsom finns om bemötande och organisation.

2008-06-21 @ 09:23:45
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: Anna

Hm, det jag kan tycka är jobbigt hos en del läkare är att de inte verkar lyssna och ta en på allvar. Det är dem som tar sig tid man tycker bäst om, vilka åsikter de än har. Sen så känner jag mig mkt tryggare om läkaren säger vad det är och vad jag bör ta för medicin och inte ger mig en massa alternativ. Visst, medbestämmande är bra, men inte i alla lägen. När det gäller psykiska besvär så tycker jag att man bör satsa mer på terapi än medicin, eller åtminstone en kombination. Inte bara medicin. Och så det där med sjukskrivning. Tycker att det ofta är läkaren som propsar på sjukskrivning. Så har det varit i mitt fall. När jag för ett par år sen sökte mig till den psykiatriska öppenvården blev jag erbjuden medicin och sjukskrivning. Ville aldrig gå med på en hel sjukskrivning, så det blev deltid. Men de tyckte naturligtvis hela tiden att jag hade mått oerhört mkt bättre av en hel. Det tror jag fortfarande inte att jag hade gjort. Om jag sjukskrivit mig helt då vet jag inte om jag klarat komma tillbaka nånsin.

2008-07-27 @ 21:38:37
URL: http://annmi.blogg.se/
Postat av: Tussilago

Vad händer till exempel om en patient vill diskutera om att det är den nyligen upptäckta långt gångna borrelia infektionen, som troligen orsakar patienten de mest akuta problemen.



De flesta psykaitriker är nog inte utbildade inom det och jag vet inte om de skulle ta patienten på allvar. Det finns ju en grupp utländska psykaitriker och läkare som menar att långt gånga borrelia infektioner kan misstas för psykiatriska störningar. Se bland annat de texter som Brian Fallon har skrivit.



I mitt fall är det troligen en långt gången borreliainfektion som lett till mina största och mest akuta problem. Men när jag var som dåligast och desperatast babblade jag en del del hos psykaitrikern, psykologen om sånt jag trodde att han eller hon ville höra, typ känslosnack. Jag visste ju inte då att jag bar på en infektion, hade det bara på känn då, för jag hade en hel del andra besär en de psykologiska. Så diksussioner hos psykologen, psykiatrikern var rätt knäppa, och ganska meningslösa.



Jag tyckte inte att jag kände igen mig i de förklaring till mitt mående som de gav mig i de diagnoser de tillskrev mig. Men de flesta läkare har nog sett det som en brist i min sjukdomsinsikt, eller som en barnslig sida hos mig, snarare än att jag kan ha fått fel diagnos och fel mediciner. Trots att jag förstått att jag varit sjuk- kanske inte riktigt hur sjuk, ändå- bara att jag inte förstått riktigt varför och hur jag kunnat bli så dålig. Jag har inte varit clear cut- fall. Har fått olika diagnoser och precis innan det med borrelian kom fram ändrades det igen, till att dom inte riktigt vet. Men min psykstämpel hänger fortfarande kvar hos min psykiatriker.



Men efter att jag till exempel gick med i patientföreningar så kom jag på att jag har ett ansvar för att jag mår så dåligt, och jag måste bli bättre. Jag började också ana att mina mest akuta problem inte är psykiatriska, utan har någon annan orsak.



Om borrelia

Patienten kan nog missa att den har en infektion för att de har fått lära sig att man får en röd ring kring bettet vid borreliainfketion, vilket inte stämmer i ganska stor del av fallen. Alla som får borrelia kommer inte ens ihåg att de fått någon röd ring.



Fram för att psykiatriker utbildas mer om borrelia och för en mer öppen diskussion mellan patient och läkare!



Jag läste om läkaren Bo Wikland som undersökt personer med kronisk utmattningssyndrom grundligt. Han hade använt andra, ej standardecerade prover för att undersöka sköldkörteln hos denna grupp av personer. Han fann att många av dem hade en inflammation i sköldkörteln. Standard proverna visade normala värden, men när han gick in i djupet på detta, så upptäckte han en gemensamnämnare, där de nya provresultaten visade på något sjukt. Att få en sådan läkare, alltså!

2008-07-28 @ 01:30:33
Postat av: tussilago

hej

jag skrev fel ovan. det ska stå: Alla som får borrelia kommer inte ens ihåg att de fått någon fästing. Inte, som det står, "någon röd ring"



gonatt

2008-07-28 @ 01:48:01
Postat av: Whiz

Läkare har fel... Jag har sedan 8 år varit diagnosticerad med eg depression, bytte läkare och efter 10 min samtal med henne sa hon att jag är bipolär, så en av dom har fel (bägge öl psyk)personligen tror jag att det är den senare då jag aldrig varit manisk eller hypoman.

Fick en medicin utskriven som hon påstod kunde ge huvudvärk och sömnsvårigheter som biverkan, vad hon undvek att säga var att man kan få parkinson symtom, (en dam gick med det i 7 år innan anledningen kom fram, vid det laget hade hon blöjor, gåstol och bodde på hem) lever och njursvikt, psoriasis. Så kontentan för mig är att min läkare vill att jag ska byta ut en depression mot en risk att hamna på vårdhem, i blöjor, med gåstol medan jag står i transplantationskö. Snacka om att "sila mygg och svälja elefanter" Det vore deprimerande om något...

Dessutom är jag 50+, vuxen altså, så det minsta man kan begära är att man får alla fakta avseende medicinen, helst då jag själv är ansvarig för vad jag stoppar i mig så länge medicinen är godkänd för sjukdomen. Det borde inte vara patientens skyldighet att själv ta reda på sådant då läkarna redan vet, dom behöver bara öppna munnen och tala om det, så är det upp till mig om jag vill ta risken. Vid ovan nämda scenario misstänker jag att hennes läkare sa något i stil med "hoppsan, det var inte meningen".

Så en diagnos är FEL, informationen är FEL och det är FEL att ljuga. Patienten har kanske fel, men att ta ett väl avvägt beslut är svårt vid nästan total brist på information. Dessutom är psykiatrin pigg på att ta till utpressning,äter man inte föreslagen medicin blir det kalla handen tills man gör det. FEL

Det är inte förvånande att folk tar livet av sig.

2009-09-05 @ 15:24:32
Postat av: Psykiatern

Whiz:

Jag förstår att det inte känns som att du är i trygga händer då en diagnos plötsligt blir en annan och du dessutom får bristande information om den nya medicinen. Det är nog inte så ovanligt, det där med dålig info om biverkningar.

-"Ingen idé att berätta, då kommer patienten få biverkningarna för att de känner efter", kanske en del läkare tänker.



Personligen brukar jag ganska ofta ta fram FASS och berätta om de biverkningar som är vanliga (drabbar>1% av patienterna). Det tar inte lång tid.



Jag är oklar vad ljugandet bestod i i din berättelse. Men det är givetvis alltid fel att ljuga för en patient.



Det där med att det inte är förvånande att folk tar livet av sig, undrar jag hur du menar.

För att de inte får tillräckligt bra bemötande och kompetent hjälp från psykiatrin?

Tja, det är rimligen så att bättre fungerande psykiatri med proffsigare personals kulle resultera i minskade suicid. Så är det ju med hjärtinfarkter också.



Tack för din kommentar!

2009-09-06 @ 00:25:00
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: Whiz

Ljugandet består av brist på information, som får mig att invaggas i en falsk säkerhet avseende medicinen, kan jag bara få huvudvärk och sömnsvårigheter enligt min dr, då är det en lögn.

"sanningen, hela sanningen och ingenting annat än sanningen" är en bra devis, som jag önskar min dr hade i åtanke. Och, kan man inte lita på sin psykiater, vem kan man då lita på.

I stort sett alla vuxna människor är ansvariga för vad de själva gör, men det är svårt att ta ett väl avvägt beslut utan sanningsenlig fakta, och när man vet att doktorn undanhåller fakta då fegar man ur och tar det säkraste alternativet. I mitt fall blev det ingen medicin vilket då resulterar i att jag har en tidvis ganska allvarlig depression och är till och ifrån suicidal, men hellre det än på vårdhem i blöjor, etc. etc.

Jag betvivlar inte alls psykiatrins kompetens förutom, att dom antingen tar för givet att jag är för korkad att ta emot information eller att dom inte tar sig tid att ge den.

Angående suicid, jag är till och ifrån lite suicidal och känner till och ifrån att jag blir behandlad som en idiot på psykiatrin, sammanfaller dom två sakerna så har det hänt mer än en gång att jag tänkt i dom banorna.Personligen tror jag att överlevnadsinstinkten tar över men, jag har ingenstans att vända mig medan jag mår som sämst.

Jag har en kontakt inne på Apm, en sekreterare, som är tillgänglig 08 - 12,som kan, i mån av läkarens tid, ge mig tid, mobila teamet fick jag skäll av senast jag ringde, "du tillhör ju apm", sen att det var just apm som sagt till mig att ringa mob teamet för där fanns för tillföllet ingen dr, det ville hon inte lyssna på, så ska jag må dåligt och räkna med hjälp, då måste det ske mellan 08 - 12.

Hjärtinfarkt må vara mer akut men då finns i alla fall ambulans och akutintag.

2009-09-06 @ 12:45:32
Postat av: Majsan

Jag är så jäckla trött på detta nu är jag så jäckla rädd att jag inte ens vågra ring pyskvården berätta om hur jag mår de har tagit mig med nypa salt varje gång inte en ända uppföljning har skett så frågan är vad händer om man slutar med setralin på egen han tänker inte söka upp vården för de skiter fullkomligt i om jag är död eller levande som sagt..

2010-11-29 @ 11:19:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se