MediaCreeper

Jourläkaren - en stressad typ?

Under ett nattjourpass är det ofta väldigt mycket att göra. Mellan kl 16.30 och 23.00 kanske jag träffar två patienter på jouren som söker för att de vill bli inlagda, ett par patienter poå medicin- och kirurgakut (skurit sig, tagit tabletter) och besvarar ett 10-tal telefonsamtal från vårdavdelningar samt bedömer en patient på en psykiatrisk avdelning som fått ont i magen eller liknande.
På ett sätt är det inte så mycket men eftersom jag måste prioritera kontinuerligt, avbryta samtal pga sökningar osv så blir det ett ganska ineffektiv jobb. I regel trivs jag ganska bra, går in i en slags mentalt jourtillstånd som känns rätt ok. Emellanåt riktigt bra samtal och bra möten trots lite risiga förutsättningar.

Men hur är det för patienten? Den som har ett förhållandevis icke-akut problem kan se mig lämna rummet flera ggr för att svara på sökningar och sedan få en ursäkt (uppriktig) över att jag måste hantera ngt akut och sedan dyker jag upp 35 minuter senare, slår mig ned och säger, -"Du berättade att NNNN, att du tänkt att MMM och hade just börjat komma in på YYY, kan vi fortsätta där?".
Jag ser inte ngn annan lösning än att ha jourläkare i vården och att dessa måste vara flexibla. Men det finns nog på många håll saker man kunder göra organisatoriskt för att minska nackdelarna med jourbedömningar. T ex vore det välidgt fiffigt om ngn av de som är telefonvakter, avdelningsbunden personal skötte sökaren och bara avbröt pågående samtal då det var akuta frågeställningar. Att en syrra på beroendeakuten vill ha faxnumret till en psykmottagning är ju inte så prioriterat då jag sitter och talar med en rejält sjuk person och en familj i kris.

Kommentarer
Postat av: Psyk

Är det inte allmänt problem inom vården med det att läkarsekretare avskedas och det blir merarbete för läkare: journaler och andra från högre höjder implementerade tekniska påhittigheter, som är tänkta till att effektivisera, men i själva verket bara förvärrar en situation som på förhand är stressig?



Jag tycker faktiskt har gått lite för långt med t ex Cosmic för att bara kalla det för barnsjukdomar.

2008-06-12 @ 12:29:43
URL: http://psykbrytet.blogg.se/
Postat av: Dementia

Personligen ger jag inte mycket för akutpsyk längre.... Sist jag var där frågade den gäspande läkaren: "Och vad tycker du att jag ska göra?"

Hade jag vetat vad som borde göras själv, så hade jag ju inte sökt akut....

2008-06-13 @ 20:28:43
URL: http://kontrolleradgalenskap.blogg.se/
Postat av: Psykiatern

Psyk: Läkare har mycket administration, det stämmer. Bla så var jag ett tag tvungen att skriva diagnos och diagnoskod på 3 olika ställen vid varje besök, ngt som iofs inte tog mer än 90 sekunder men kändes helt meningslöst. Journalföringen är till 30% för HSAN's skull. Men det är framförallt platsbrist och brist på mottagningstider som stressar.



Dementia:

Jag tycker det är bra att fråga patienter vad de vill, vad de har för idéer osv men det ska förstås göras med fingertoppskänsla så det ger mer information och skapa känsla av medbestämmande och inte av otrygghet eller bristande engagemang.

2008-06-14 @ 00:26:16
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: nixon

Nu vet jag iofs inte var du jobbar, men på vår kära psykakut gör vi just så. Jourhavande har ingen sökare alls och man blir bara avbruten när man sitter i samtal om det är ngt väldigt akut/viktigt.

Att det inte finns ett sökarsystem kan iofs vara rätt störande när det är någon annan på kliniken man behöver ha tag på... :)

2008-06-15 @ 11:53:06
URL: http://ordsallad.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se