MediaCreeper

Psykiatri eller "sånt är livet"

Ska läkaren ge sjukskrivning då pojkvännen gjort slut?
Då jobbet är för krävande och chefen är en elak idiot?

I tidningar kan man ibland läsa om personer som inte fått sjukskrivning då de varit i en jobbig situation men också i förbigående om personer som är sjukskrivna ex då de är under brottsutredning. Det skulle säkert vara otroligt jobbigt att gå till jobbet om man utreds för mutbrott, barnporrsurfning eller liknande men är det en sjukdom?

Många har någon gång haft en kollega som sjukskrivit sig under sin uppsägningstid. Då blir sjukskrivningen en protesthandling. Men inte är det väl sjukdom?

Många kollegor beklagar sig över att vi inte får ägna oss tillräckligt åt psykisk sjukdom och för mycket åt sociala problem. Jag tycker dock att de flesta som jag träffa faktiskt har psykiska besvär i sådan grad att de faller inom begreppet psykisk sjukdom. Å andra sidan sitter jag på en psykiatrisk mottagning. De som kommer dit har i de flesta fall varit hos husläkaren flera ggr innan och de "lättare fallen" kommer ofta inte till specialistvården.

En beklagligt fenomen jag sett flera gånger är personer som vägrar släppa en konflikt med arbetsgivare eller ex-partner. De framhärdar i att den andra parten gjort fel och eftersom det är sällsynt att arbetsgivare, och plötsligt  ex-partners,
 plötsligt ändrar sig och ber om ursäkt blir personerna låsta i en bitter depressivitet där varje steg mot att släppa och gå vidare blir ett nederlag.

Dessa frågor och fenomen aktualiserar den förvirring som finns både i och utanför psykiatrin.

- Finns psykiska sjukdomar?
Vårdpersonal tycker alla att psykisk sjukdom finns men kan ha olika åsikter om dess uppkomst och behandling
I befolkningen är det vad jag förstår olika. De flesta som haft en nära vän eller anhörig med depression, psykos, mani eller liknande har förstått att det finns något som går utanpå "låg", "deppig", "nere", "uppvarvad" och andra normala tillstånd. Å andra sidan finns fortfarande föreställningar om att psykiska sjukdomar drabbar "svaga" personer, att de mer än andra sjukdomar är självorsakade och att psykiatri inte är ngn riktig medicinsk specialitet.

- "Man ska inte behöva ha det såhär"
Precis som kraven på fysisk hälsa har också kraven på hur man ska må psykiskt ökat.
Ska man verkligen behöva ha ett jobb som både ger ganska medioker lön och är tråkigt?
Sjukskrivning hellre än a-kassa, sömntabletter för att klara det vansinniga tempot som expressäljare av mobilabbonemang.

- "Causa socialis"
Det är inte ovanligt att de personer man ska hjälpa på jourtid har problem som till stor del är relaterade till bostad, ekonomi och familjesituation. En del av dem blir hänvisade till socialtjänsten, en del får ngn slags hjälp trots att de egentligen hamnat "fel" och en del blir helt enkelt hänvisade till utgången.
dock är den vanligaste sociala problematiken den som finns tillsammans med psykisk sjukdom. i de fall psykiatrin gjort ett bra jobb, satsat resurser och givit kompetent vård faller det ofta på vrister i den sociala situationen.

Ett nödvändigt steg mot en tydligare och mer funktionell definition av psykisk sjukdom och psykiatrins uppgift i samhället är att psykiatrin själv klargör sitt verksamhetsområde. Det är dock inte någon lätt uppgift.
En del av mina kollegor tycks anse att det går att enbart syssla med en primärt biologiskt/genetiskt orsakad ohälsa och låta andra pyssla med sådant som psykosociala faktorer. Det är förstås både korkat och ovetenskapligt att tänka så.
Samtidigt finns en uppsjö terapeuter, coacher och andra som inte tror att hjärnan kan drabbas av sjukdomstillstånd som ger psykiska symtom.

Min egen åsikt är att psykiatri är den medicinska specialitet som ska ägna sig åt psykiska sjukdomar och symtom. för att diagnosticera och behandla behövs kompetens och behandlingsresurser avseende biologiska, psykologiska och psykosociala faktorer.
Dessutom måste psykiatrin vara beredd att beröra de mer filosofisk frågorna om lidande, krav på livet osv. Inte för att en psykiater är bättre rustad än ngn annan att svara på dem, snarare för att dessa frågor finns hos våra patienter och i samhällets syn på psykisk ohälsa.

Kommentarer
Postat av: Psyk

Det är få människor som vill bli sjukskrivna enligt min erfarenhet, men debatten fokuseras ofta på det. Jag anser, hur lamt det än må låta, att adekvat vård vara det viktigaste här. Sjukskrivning? Om det kan gynna patienten i det stora sammanhanget.



Då blir det genast en fråga om resurser.



Ingen går ju till läkaren eller psyket för en mår bra. En vill må bättre. Reserna ska inte bara finnas inom psykvården, utan även i det längre perspektivet även hos patienten. Det är ju dit vi vill komma. Men det är för mycket att kräva att en patient ska komma med resurser och livslösningar under en initial kontakt, eller under hypomanisk eller depressiv episod. Eller vad det nu rör sig om.



Det är inte egentligen psykiatri som behövs. Det är livsstöttning och resurser, i samhället och hos de individer som befolkar det.

2008-08-30 @ 02:26:31
URL: http://psykbrytet.blogg.se/
Postat av: Psykiatern

Tjena psyk, tack för kommentar!



De flesta jag träffar är redan sjukskrivna. Majoriteten av dem vill fortsätta vara det. Dels så är det intuitivt nära till hands, om man mår dåligt ska man kurera sig och sedan komma tillbaka till jobbet, dels har anhöriga, kollegor osv ofta haft den åsikten. Dessutom kan det ha funnits läkare som varit snabba på att fylla i sjukskrivningsblanketten.



En bra vård skulle resultera i det du säger, att resurserna finns hos den som varit patient. Tyvärr har psykiatrin långt kvar i att göra det så bra som möjligt och dessutom är det beroende av så mycket mer än läkare och patient.



Jag tycker absolut psykiatri behövs, tillsammans med andra resurser i samhället. Psykiatrin kan inte arbeta förebyggande, det måste göras av skola, genom arbetsmarknadsåtgärder osv.

2008-08-31 @ 00:03:29
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: trollhare

Jag funderar mycket över det där. Vad skulle du säga om en person som skulle kunna ta vilket jobb som helst, men absolut inte kan jobba kvar på sin nuvarande arbetsplats pga att hen blir sjuk av den arbetsmiljön? För tio år sedan skulle hen förmodligen ha blivit sjukskriven, men knappast idag. Rätt eller fel?

2008-08-31 @ 09:56:02
URL: http://trollhare.wordpress.com
Postat av: Psykiatern

Hej Trollhare, tack för kommentar.

Tja, det finns ju ett politiskt krav på minskade sjukskrivningar som nyligen gav genomslag i en ny sjukskrivningsblankett där man ska motivera varför personen ska vara sjukskriven längre än "vanligt". Vanlig sjukskrivning för olika sjukdomstillstånd har definierats av tjänstemän i samråd med specialister.



Jag tror det blivit svårare att bli sjukskriven men det är fortfarande en hel del personer som blir sjukskrivna till sin egen nackdel.



Om vi tar den heterogena gruppen "utmattningsdepressioner" t ex, så är det mycket ovanligt att man kan återgå till arbete på samma arbetsplats. Då är det bättre att ställa in sig på att arbeta på en annan arbetsplats, ngt som ofta glöms bort och sjukskrivningen rullar på varvid man tappar självförtroende, självkänsla, rutiner och nätverk.



Jag tycker, och det är väl så sjukförsäkringen är tänkt, att om arbete A gör personen sjuk och arbete B skulle fungera så ska personen inte vara sjukskriven. Krångligare blir det då ett byte av arbetsplats innebär förluster i pengar, status etc.



För övrigt så händer det ytterligt sällan att ngn säger till mig att:

-"Tja, det är nog inte min grej att vara projektledare, jag bör nog satsa på ngt mindre stressigt". Istället vill många till varje pris leva upp till sina egna krav, status och prestige.

Jag är säker på att många faktiskt gör det "rätta" nämligen hittar ngt som passar deras kapacitet och livssituation men dem träffar man kanske inte lika ofta på en psykmottagning?



Min erfarenhet är att personer som vill bli sjukskrivna eller vill förlänga en sjukskrivning där läkaren har en annan åsikt faktiskt tror att det är det bästa. Men det är det inte alltid. Att "vila ut" är inte bästa sättet att komma tillbaka i arbete på sikt. Återigen klurigt, ska man göra det patienten vill eller det som vetenskap, erfarenhet och "klinisk intuition" säger och försöka undvika sjukskrivning?

Jag har ibland lyckats hitta bra samarbete kring att deltidssjukskriva istället, att sätta lite eld i baken på försäkringskassa och arbetsgivare om rehabmöten osv. Ibland är det väldigt svårt att hitta ett samarbete med patienten och det utmynnar oftast i att han/hon får sin sjuskrivning eftersom jag inte vill sabotera vårt övriga samarbete kring farmakologisk och psykologisk behandling.

2008-08-31 @ 20:55:55
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: Bippoqueer

Ja, det här är jag alltså, Psyk, som skriver under namnet på min nya blogg för att du ska veta om den.

Får väl se hur långvarig den blir, den har funnits i tre dagar eller något och jag håller för närvarande på att formulera diagnostiska kriterier för BippoTrean och ÖDHD.



Jag står väl själv inför en situation där det eventuellt kan bli aktuellt med en deltidssjukskrivning. Det är naturligtvis en bedömning som läkaren får göra. Jag vet ju inte än hur det kommer att bli att riktigt, men att bli sjukskriven känns inte för mig som ett lockande alternativ. Icke. Men jag behöver hjälp med att få ordning på vilka mediciner jag ska ta, för som jag har det nu kan jag inte ha det. Jag är en person som tycker om att göra saker, lite väl mycket.., och ibland inte alls, och det är här vi hittar mitt problem. Utan att snacka diagnos är detta något som många kan relatera till, men ev hyper eller deppa skildrar sig på olika sätt och olika insatser behövs.



Är dock övertygad om att jag kan hitta både jobb & sysselsättning med rätt stöd, och det här tror jag gäller för de flesta- men det är viktigt att inte stressa patienten i det initiala skedet. Är det en stammis, well, då gäller väl lite andra regler men även här måste ju nya insatser prövas för att förändra situationen.



Samarbetet med FK måste fungera, som du nämner. Sedan är det olika beroende på var man är i livet, men just i fallet med min egen sjukskrivning förra året, som varade 6 månader, var den i allra högsta grad nödvändig för att komma upp till ytan igen.



Redan en månad efter första sjukskrivningdagen hörde en kärring från FK av sig och ville ha avstämningsmöte på psyket. Där här var när jag var inlagd.



2008-09-01 @ 09:44:59
URL: http://bippoqueer.wordpress.com
Postat av: mammamumrik

Mycket klokt är redan sagt.

Men var går gränsen för normal livsbelastning.



Om man får hjärtinfarkt är det ofta en helt naturlig följd av hur man ätit, rört på sig.

Många allvarliga luftvägstillstånd är kopplade till rökning. Det är ändå för oss självklart att oavsett orsak är personen "sjuk" nu.



Jag håller helt med om det du skriver att ibland är det svårt att acceptera hur livet är, snarare än att an är sjuk. Men ta en ganska vanlig situation - kanske inte inom psykiatrin utan snarare närsjukvård:

Någon får sorg - alltså är med om att en viktig person dör. Man kommer i chock. Kan absolut inte fungera under en kortare tid. Jag tror att det ibland är helt rätt att sjukskriva då (personen har arbetshindrande symptom under en i o för sig helt "frisk" reaktion på den yttre händelsen) och ibland helt fel (iaf att sjukskriva helt...)(personen behöver det "normala" att vila i. Det kan tex bero på om arbetet ger möjlighet att vara lite ifred eller innebär många situationer då man måste vara helt tillgänglig och fokuserad



Det finns inga enkla regler att mekaniskt följa. Man måste ha tilltro till att den som har sjukskrivningsrätt är eftertänksam och klok - som du. Och att reglerna/systemen låter människor vara det

2008-09-01 @ 11:43:07
URL: http://mammamumrik.wordpress.com
Postat av: Psykiatern

Brytbippo,



Deltidssjukskrivning tror jag är "grejen" i många fall. Det är ju givet att man kan behöva använda en del av sin dag till sådant som är "rehabiliterande" oavsett om det är sjukgymnastik, att göra sin KBThemläxa eller gå stärkande promenader. Så länge man har kvar en länk till andra människor, en identitet i relation till yrke/studier, en anledning att kliva ur sängen (hur trivial den än må vara).



Heltidssjukskrivning är en jättebra vårdåtgärd, så länge den faktiskt hjälper. I mitt inlägg tänker jag på dem som går över den gränsen till att istället bli stjälpta av sjukskrivningen.



Det behöver inte heller vara så att en sjukskrivning ska vara fylld av terapier och fikabesök på arbetsplatsen. Om den rätta behandlingen är en 4 veckorsresa till Thailand så är det helt ok för mig som läkare.



Mammamumrik,

Håller helt med. Mekaniska system kan aldrig helt passa på människor. Egentligen skulle det inte behövas några fastlagda tider för olika sjukdomstillstånd men jag misstänker att det fra är för att ge läkaren stöd i att säga nej till patienten samt att påminna läkare om att det är dåligt att vara sjukskriven i onödan. Kanske kan också generellt kortare sjukskrivningstider pressa läkare och försäkringskassa att snabbare tänka i termer av rehabiliterande åtgärder istället för den snabba lösningen med en 4-veckors förlängning av sjukskrivningen.

2008-09-01 @ 22:56:33
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: Mellan himmel o pannkakor



Psykiatriker som sjukskriver i tid och otid är inte det ett tecken på slapphet och rädsla –vågar inte säga nej alla gånger .

Patient organisationerna blir starkare och mediala trycket högre.

(bara en tanke då fler och fler läkare blir rädda för att bli anmälda)

Det må hända att jag är psyksjuk men har aldrig träffat en normal problemfri människa i hela mitt liv …



Missförstå mig rätt ,sjukskrivning är nödvändigt men …när jag frågade min läkare om jag kan få börja arbetsträna och gör något vettigt av min dötid istället för älta.

Då sa han: ” det har jag aldrig tänkt på”



Det slog mig vad lätt det är för honom att sjukskriva mig utan fundera på andra alternativ .



Som patient vill jag gärna träffa en professionell

hantverkare som ser min förmåga inte bara en diagnos .

2008-09-04 @ 16:06:10
URL: http://miss.bloggproffs.se/
Postat av: Psykiatern

Himmel och pannkaka,



Jag tror att det ligger mycket i att läkare tycker det är svårt att ta diskussionen om sjukskrivning. Det finns till och med de som råkar ut för att läkaren utgår från att man ska vara sjukskriven. Ex så råkade en anhörig ut för en fraktur i handen varvid läkaren föreslog 3 veckors sjukskrivning och blev lite generad då min anhörige frågade om det var farligt för läkningen att läsa, sitta på möten och låta ngn annan föra anteckningar.



Dels är det obehagligt att göra en patient arg eller besviken, dels finns förstås en oro att bli anmäld. En del patienter kan vara väldigt påstridiga.



Både patient och läkare har då glömt att sjukskrivning ska vara en rehabiliterande åtgärd, det man gör om vederbörande inte kan arbeta eller om arbete innebär försämring i sjukdomen.

Nätverket "Läkare med gränser" verkar för att läkare ska ta ansvar för bla sjukskrivning. Samma gäller ex ångestdämpande läkemedel. Som läkare har man ett ansvar att inte vara delaktigt i att patienten utvecklar ett missbruk.

2008-09-04 @ 22:00:48
URL: http://psykiatern.blogg.se/
Postat av: Mellan himmel o pannkakor

Läkare med gränser låter positivt :)



Måste vara frustrerande att vara expert inom ett område och ”vika undan” med rädsla för att bli anmäld eller göra patienten besviken .

Sjukskrivningar ses mer som en inkomstkälla än rehabiliteringsåtgärd i flera ögon.

Jag tror det finns många märkliga sjukskrivningar från psykiatrin.

Har en vän som var sjukskriven i 2 år pga vårdnadstvist

,din fråga är ju befogad -är det livet eller en sjukdom .

2008-09-05 @ 02:06:35
URL: http://miss.bloggproffs.se/
Postat av: Psykiatern

Himmel och pannkakor,



Att sätta gränser är som bekant svårt. Här handlar det dock om etik och ansvar för patienten.



I rätt läge är sjukskrivning en nödvändig del av rehabiliteringen. I fel läge bidrar läkaren till en nedåtgående spiral för personen.



Jag tror det är ett uttryck för den ambivalens kring individens vs. samhällets ansvar som finns inte bara i vården. Samma problem finns dessutom i alla andra specialiteter även om det ställs på sin spets inom psykiatrin.

2008-09-06 @ 01:32:11
URL: http://psykiatern.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se