MediaCreeper

Psykiatern mot strömmen - Thomas Eriksson trampar i fler klaver.

Så här svarar Thomas Eriksson på en läsarefråga på sin hemsida.

Frågan är varför han rekommenderar läkemedelsbehandling trots att SSRI inte är så mycket bättre än placebo:

Du har missuppfattat mig om Du tolkat mig så att jag skulle ”rekommendera medicinering vid de flesta depressioner”. Det gör jag verkligen inte. Att ta läkemedel (liksom att genomgå olika former av psykoterapier) innebär nästan alltid nackdelar för patienten. Läkemedel ger ofta upphov till biverkningar, de kostar pengar, man måste komma ihåg att ta dem och genom medicineringen påminns man om att man är sjuk. Psykoterapi är ofta integritetskränkande, den kostar också pengar och är alltid tidskrävande. En förutsättning för att man skall rekommendera en patient någon behandling över huvud taget – vilken det vara månde – gäller självklart att man måste känna sig övertygad om att de fördelarna av att genomgå behandlingen överstiger nackdelarna.

Jag träffar många patienter där jag inte tror att det finns någon behandling där fördelarna för patienten överstiger nackdelarna. I sådana fall rekommenderar jag ingen behandling. Jag brukar erbjuda en stödkontakt med möjlighet att ge en specifik behandling om tillståndet skulle försämras.

"Psykoterapi ofta integritetskränkande"? Eriksson har som sagt inte någon vidare kunskap om vad psykoterapi är. Det visas också i hans uttalanden i textform och i radio om att det är bättre att tala med en anhörig eller granne.
Kanske har han egna dåliga erfarenheter? Visst finns det dåliga terapier och dåliga terapeuter. Det finns också patienter med metabola varianter som gör att de får paradoxala reaktioner på farmaka.

Frågan är vad en stödkontakt ska vara till för? Har det ngn positiv effekt för patientens hälsa? Om det inte har det ska det definitivt inte erbjudas av vården. Thomas, hur är det med evidensen för stödkontakter? De kostar mig veterligen lika mycket som terpaikontakter för skattebetalarna.

Att Thomas Eriksson träffar "många" patienter som vare sig ska ha farmaka eller psykoterapi utan en "stödkontakt" tyder på att hans patientklientel är annorlunda än det man ser på en allmänpsykiatrisk mottagning. Där är "mild" egentlig depression ytterligt sällsynt t ex. Vid vet av forskningen att prognosen för spontanremission vid måttlig-djup egentlige depression inte är särskilt god. Men kanske Thomas Eriksson även där har egna slutsatser av forskningen.

Hur man än vänder sig har man alltid svansen därbak. I Thomas fall så kan han värdera Socialstyrelsens värdering, SBU's värdering hur han vill. Han kommer dock inte ifrån att det internationella psykiaterskrået anser psykoterapi som ett högst verksamt behandlingsalternativ.

 

Hans inlägg i debatten om apatiska flyktingbarn? Don't get me started. Jag minns väl hans påståenden om förgiftning som orsak till fenomenet. Manipulation trolig orsak till apati bland flyktingbarn, DN 061029

Hans bevis är dels frånvaron av andra förklaringar till att "fenomenet" uppstod på kort tid, att det var flyktingar från vissa länder osv. Dels hans anekdotiska bevisföring.

"Mitt eget intresse för denna fråga väcktes då jag vid ett tillfälle anmodades att bedöma en flicka som uppenbarligen tillhörde gruppen "apatiska barn". Vid min undersökning av flickan företedde hon uppenbara symptom på läkemedelsförgiftning. Det visade sig också att modern hade tillgång till två stora plastflaskor med flytande läkemedel; ett mot schizofreni och ett mot depression. Därom tillfrågad medgav modern att varje gång flickan vaknade fick hon ett halvt dricksglas med vardera läkemedlet. Jag avrådde från fortsatt medicinering och med moderns medgivande omhändertog jag flaskorna. Vid min förnyade undersökning dagen därpå var flickan helt symptomfri.
Denna och ett antal andra likartade observationer har isolerade givetvis inget bevisvärde i frågan om orsaken till den stora gruppen av "apatiska barns" tillstånd."

Ärligt talat. Hur får en asylsökande tag på plastflaskor med antidepressiva respektive neuroleptika. Flaskor som man tar ett halvt drickglas ur vardera? Ett vanligt drickglas rymmer 2-3 dl. Alltså skulle barnet få drygt 1 dl ur varje flaska/dag eller mer (beroende på hur ofta barnet vaknade). Med Erikssons påstådda vetenskapliga noggrannhet borde han rimligen frågat sig vad det kunde vara för preparat och fått det analyserat.

Det kan rimligen inte komma från svenska apotek i alla fall, där finns inte förpackningar av den dimensionen. Var det ngt naturpreparat? Var det något som var utspätt?

Well, Thomas Eriksson drar långgånga slutsatser i alla fall.

 


Min pappa kan slå din terapimetod

Senaste halvåret har psykoterapi debatterats i DN och SVD.

Det har sin upprinnelse i de preliminära riktlinjer för behandling av psykiska sjukdomar som Socialstyrelsen offentliggjorde. I riktlinjerna rekommenderas KBT som förstahandsval, farmaka som andrahandsval vid depression, panikångest, social fobi osv. Psykodynamisk terapi nämns knappt.

Detta har genererat flera diskussioner:

1. ÄR KBT verkligen bättre än farmaka?
- Psykiatern Thomas Eriksson menar at psykoterapi är bluff, att det inte går att forska på överhuvudtaget och att det är bättre att prata med sin fru om man vill prata om hur man mår. Han är förvisso en tämligen isolerad ö av okunskap men får stort utrymme i media.
- Ett gäng tunga psykiatriker, Johan Franck, Hans Ågren mfl menar att det vetenskapliga underlaget för att säga att KBT är bättre än farmaka saknas. De underkänner i stort sett socialstyrelsens utredningsarbete.

2. Är KBT verkligen bättre än andra terapiformer?
Flera olika debattörer argumenterar för att
- t ex psykodynamisk terapi är verksamt vid flera av de aktuella psykiska sjukdomarna
- att det behövs mer än en psykoterapimetod för att möta alla patienters behov.
- att KBT och psykodynamisk terapi inte har så stora effektskillnader i studier och att man i metaanalyser ser att det mesta av terapieffekterna är sk "common factors", dvs faktorer som inte är specifika för själva terapimetoden. Det kan handla om terapeutens personliga egenskaper, kvalitet på samarbetsallians osv.

Min personliga åsikt är att den behandling som är bäst ska prioriteras men att det måste finnas ett fortsatt utvecklingsarbete med framtida behandlingsformer.

Om samtliga Sveriges kliniker bestämmer sig för att framöver bara anställa KBTinriktade terapeuter och psykologer blir det problem. Dels så blir det en ganska märklig signal till de redan anställda, dels drar man undan mattan för de nyutbildade som är utbildade i andra metoder.
Å andra sidan är majoriteten av psykoterapeuter i psykiatrin inte KBT-are så det verkar helt rimligt att försöka ök andelen KBT-terapeuter.

Kognitiv terapi utvecklades till KBT och sedan flera år finns flera moderna former av KBT under utveckling. De måste kunna utvecklas vidare.

Ett exempel är ACT, Acceptance and Commitment Therapy, som är en spännande blandning av beteendeterapi och existensiellt förhållningssätt som verkar mycket lovande. I synnerhet vid kroniska tillstånd avseende psykisk sjukdom men också kronisk smärta. Den har dock mycket litet vetenskaplig stöd än så länge.

Vare sig psykisk ohälsa eller psykologisk behandling låter sig enkelt utforskas på ett sådant sätt att absoluta sanningar om evidens kan användas.

Jag önskar mig ett mer sansat förhållningssätt till både evidensbegreppet och till psykoterapins möjligheter och begränsningar. Jag hoppas också att patient/brukarorganisationer kommer mer till tals. I den moderna sjukvården bör patienternas åsikt om behandlingen räknas då viktiga beslut fattas.


Axplock ur debatten:

Vad fungerar i terapi? - Forskningen visar att det finns gemensamma faktorer mellan olika terapiformer som förmedlar effekt. Kanske är så lite som 15% av effekten av en psykoterapi är beroende av själva terapimetoden.

Journalist testar internetKBT - Kanske inte rättvisande att prova terapi mot depression då man inte är deprimerad?

Socialstyrelsens KBTprioritering i behandlingsriktlinjer hotar mångfald i psykoterapeutisk behandling - Författarna menar att en behandlingmetode inte passar alla patienter.

Socialstyrelsens KBTprioritering sågas av framstående psykiater -  Johan Franck m fl menar att det är vetenskapligt felaktigt att förorda KBT framför farmaka vid ex depression och en del ångestssyndrom.

Patientföreningarna positiva till KBTprioritering



Norsk scientologhöjdare hoppar av!

Nyligen hoppade en av de norska scientologernas ledare av. Han är OT 8, dvs en mycket hög nivå av scientologisk karriär och det otsvarare troligen 100-tusentals kronor i kursavgifter.
På sin hemsida skriver han att anledningen till avhoppet inte är den scientologiska läran i sig utan de metoder som används av ledningen. Lögner, trakasserier, brott mot mänskliga rättigheter och förtryck.
Han tar också avstånd från scientologiska tekniker som "fair-game" (misskreditera din motståndare med falska anklagelser).

Han argumenterar enligt scientologisk logik på detta sätt, förefaller lite underligt i mina ögon.
[?The tech is working as intended]; OR:
Geir is right about the system is being broken
The system is broken
Geir is wrong about the system being broken
He is an OT VIII having been thoroughly checked by the system
The system is broken

Han har också intervjuats i Dagbladet, VG och Aftenposten.

Här är en intervju i NRK.


Det är väldigt spännande att läsa om hur en övertygad scientolog använder resonemang som är uppenbart färgade av Ron L Hubbards terminologi och läror för att distansera sig från och kritisera Church of Scientology.

Här är lite andra lästips:
Bara lite lästips om för den som vill veta mer om scientologernas verksamhet i Skandinavien.

Sydsvenskan har en hel artikelserie om scientologerna apropå deras öppnande av en "ideal org" i Skåne.

Den norska tidningen VG Nett har undersökt scientologrörelsen i Norge, bland annat genom att låta journalister göra det ökanda "personlighetstestet". Upprinnelsen är att dottern till en norsk politiker tog ett sådant test ocj kort därefter tog sitt liv. Det har lett till en diskussion kring vilka som ska ägna sig åt psykisk ohälsa.

Medicinteknisk humor

En bekant postade detta klipp på Facebook (tack Tove).

En Transkutan Elektrisk NervStimulator/TENS-apparat används framförallt av sjukgymnaster. Det är en apparat som sänder ut elektriska impulser i valbar frekvens och intensitet till elektroder som placeras på huden. Användingsområdena är flera. Lindra smärta, stimulera muskulatur som är otillräckligt innerverad osv.

Här provar en reporter på Karlskoga lokalTV TENS-apparat under frukosten.

Det är inte komedi på hög nivå egentligen men det är något med kombinationen av hans muskelspasmer och hans egen reaktion som får mig att le.


Gå till läkare eller homeopat?

Pratade med min hustru på telefon, hon hade stött på en bekant som håller på med alternativmedicin. "Alternativmedicin" kan ju iofs vara vad som helst men hon talade om kostens betydelse i att behandla sjukdomar. "Balans" osv.

I de flesta tidningars insändarspalter förekommer regelbundet rekommendationer om att gå till en annan instans än sjukvården. Det kab handla om vitaminer, homeopatisk medicin eller annat. Jag hör ofta folk säga att de helst vill prova med något "naturligt" innan de tar "kemikalier"

För mig blir det väldigt ologiskt. Ta t ex huvudvärk. Ett vanligt "kemiskt" preparat skulle vara en brustablett Magnecyl. Ett alternativt "naturligt preparat" skulle vara piträdsbark. Den aktiva substansen i båda är acetylsalicylsyra (ASA).
Tar man mald pilträdsbark får man förstås i sig en del andra saker som finns i bark. Beroende på hur "kemisk" tillverkaren av "naturpreparatet" är så är mängden ASA i varje kapsel/påse/tablett antingen ganska exakt eller mycket varierande.
I Magnecyl är det exakt 500 milligram.
I båda fallen verkar ASA genom att binda till receptorer på ytan av celler i kroppen. En kemisk process.
Varför uppfattas det ena som "naturligt" och det andra som "kemiskt"?

En annan åsikt som ofta hörs är att läkemedelsindustrin är en pengamaskin som vill få oss att ta läkemedel som vi inte behöver istället för att se till att äta rätt.
Det stämmer att det är en miljardindustri. Det stämmer att läkemedelsföretagen har ett intresse av att det kommer nya sjukdomar som går att behandla med läkemedel som de kan sälja.
Men detsamma gäller ju narturläkemedelsindustrin. Den omsätter fantastiska summor.
En viktig skillnad är dock att läkemedelsföretagens produkter genomgår mycket mer testning och följer mycket striktare regelsystem än naturprodukterna.

Jag är säker på att en liten del av de naturläkemedel som nu används kommer tas upp i den medicinska vården så småningom. Det har hänt förr. Lika övertygad är jag om att majoriteten av naturläkemedel och tillskott är verkningslösa. Det finns t ex ett antal naturpreparat i kapselform som inte ens kan tas upp i tarmen, det går rakt igenom...

I slutändan tror jag att intresset och den höga konsumtionen av alternativmedicin har flera förklaringar:
- en existensiell förklaring. Typ; - Ditt shackra är i obalans...
- anektotisk bevisning. - Min granne började med grönt té och hennes acne försvann på tre månader. Läkare tenderar att tala om procent vilket inte ger samma upplevelse av det ska hjälpa just mig.
- Förment idealism. Kanske uppfattar många vården och läkare som auktoritära och cyniska medan alternativen uppfattas som genuina ocg dess utövare som mer "troende".

Jag tror vården att lära av alternativmedicinen, om inte annat om placeboaffekter.

Svineinfluensa och oroskontroll



För en stund sedan föll jag till föga och ringde upplsyningsnumret för svininfluensa. 020-20 20 00.

Alla i familjen har nu haft influensasymtom den senaste veckan. Precis som vi haft tidigare, dock inte alla på en gång.
Jag var väldigt cool i början när det gällde pandemivarningen. Läste inte på, talade lugnande till min omgivning.
- Denna influensa är inte farligare än den vanliga. Skillnaden är att många fler blir smittade och därför ökar dödligheten.
- Symtomen är i princip identiska med vanlig influensa.
- Det är ingen poäng att testa sig om man inte mår rejält dåligt och behöver sjukhusvård för komplikationer till influensan. Den viktigast anledningen till testning är för sjukvården att ha kolla på spridningsgraden och nu vet man att influensan fått fäste.

Men ikväll, yngste sonens 5:e dag med gnällighet, trötthet, dålig aptit (ont i halsen?) och på vårdcentralen konstaterad dubbelsidig öroninflammation, så ringde jag i alla fall. För att få höra att vi inte skulle åka in. Jag visste det ju redan men det dög inte med mitt omdöme.

Frågan är:
- Gjorde jag det för att slippa stå för ett beslut kring min egen sons hälsa? Skriva mig fri om han skulle bli sämre
- Gjorde jag det för att jag faktiskt blev orolig. I vanliga fall är han inte sjuk mer än några dagar.
- Gjorde jag det för att få mer information, få min tankar bekräftade, för att på så sätt känna att jag har kontroll över situationen och minska mina oroliga tankar?

Jag vet inte. Jag vet bara att jag kan sympatisera med dem var oroliga tankar drar iväg och får dem att göra alltmer för att försäkra sig om att inga katastrofer ska inträffa.

Psykiaterns aktuella temp, 38.2

(jag ska dock erkänna att jag trodde min plötsliga feber inatt hade gått över så jag åkte lite wakeboard på eftermiddagen. Spagettiben)



Hatpropaganda från scientologer

I Sydvsenskan har man efter scientologernas storsatsning i Malmö skrivit en serie artiklar.

Idag berättar man att scientologerna skeppat över sin numera klassiska antipsykiatriska utställning, "psychiatry - industry of death".

- Det är drabbande bilder som möter besökare i Börshuset: högar med nakna lik, medeltida tortyrmetoder, sovjetiska mentalsjukhus, skottskadade ungdomar.
På färgstarka informationspaneler och rullande videofilmer målas psykiatriker ut som skyldiga till fruktansvärda övergrepp mot mänskligheten.
Utställningen drar en rak linje från åderlåtning, folkmord och massterilisering till dagens psykiatri, som anklagas för att förstöra patienter genom att tvinga i dem starka, personlighetsförändrande droger.

Det är nästan lite kränkande att som psykiater bli omtalad på det sättet. Även jag ser scientologer som missledda individer som fastnat i en sekt så blir jag arg när jag tänker att sådan propaganda skulle kunna påverka folks allmänna uppfattning och psykisk sjukdom och psykiatrisk vård.

Det är lite långt att resa, annar skulle jag nog besöka utställningen och konfrontera de som arbetar där med deras lögnaktiga beskrivning av mig och mina arbetsuppgifter.

Bloggen scientologsekten skriver som vanligt förtjänstfullt om ämnet.

Mindfullness och Wakeboard

Åter efter semester som till en del ägnats åt att lära mig Wakeboarding.

I princip handlar det om att åka snowboard, på vattnet, efter en båt. Båten var i detta fall en speciell wakeboardbåt vilket innebär att den är gjord för att skapa så stor svallvåg som möjligt. Den ska man använda för att hoppa.

Då jag ligger i vattnet, med fötterna faststpända i brädan/wakeboarden och båtens 450 hästars motor drar igång så är varenda tanke och känsla ägnat åt just det ögonblicket. När jag, förhoppningsvis, lyckats komma upp ur vattnet och elegant åker efter båten, kan jag inte tänka längre än någon sekund i framtiden. Jag hamnar mitt i en dragkamp mellan båten och vattnet, känner inte att jag har kontroll. De gånger jag kraschar ser jag stjärnor.

Då jag tar avstamp på svallvågen och hoppar uppåt och snett framåt är jag knappt medveten om vad som hände precis innan och var jag kommer landa. Men jag känner suget i magen då jag lättar, det känns som om jag svävar en lång stund, tiden går långsammare.

Det är en väl romantisk beskrivning av wakeboardåkning men det var väldigt välgörande för mig. Trots att jag bara åkte effektiv tid 15 minuter, 4 ggr/dag, så rensade det mina tankar på ett fantastiskt sätt. En biprodukt är en extern otit och en revbensfissur som jag fick med mig hem.

Det är jäkligt skönt att lära sig något nytt, något jag inte har någon egentlig användning av. En färdighet där ingen förväntar sig att jag ska prestera.

Bifogar en bild på er bloggande psykiater som sannolikt gör en sk "face-plant" en halv sekund efter att bilden togs.

Psykiater på wakeboard

Scientologer storsatsar i Sverige

Sydsvenska Dagbladet har nu scientologikyrkan i Arlöv som tema. Kan det måhända bero på att den borttynande scientologförsamlingen plötsligt slantade upp 50 miljoner för en fin kåk som kan inhysa en "Ideal Org"?

Artiklarna är välskrivna. Även intervju med ex-scientolog.

Frifräsande psykiater får svar på tal

Jag skrev tidigare om Tomas Eriksson, psykiatern bakom "psykiatern.se". Nu har några represantanter från SBU-gruppen som skrivit riktlinjerna där KBT framhålls som behandlingsmetod replikerat i DN. De ger korta och sakliga argument till varför Tomas talar i nattmössan. Jag hoppas att deras replik inte går allmänheten förbi och att det framgår att Tomas Eriksson har udda åsikter om psykisk ohälsa och dess behandling.

Tips om psykiatri från "andra sidan"

Hittade via Psykbryt sidan Inre Rum och deras tidning Inblick.

Spännande och viktig läsning för den som arbetar med eller är intresserad av psykiatri och psykisk ohälsa.

Tomas Eriksson svamlar vidare, i DN

Mer märkliga åsikter från Tomas Eriksson, aka psykiatern.blogg.se. DN debatt i morse.

Nedan min kommentar till artikeln:

Tomas Eriksson representerar som tur är vare sig mig eller majoriteten av psykiatriker i Sverige. Han är ute och cyklar.

1. Han vet inte vad KBT innebär, det är uppenbart utifrån hans beskrivning.

2. Han undlåter att granska hela SBU's underlag samt ignorerar APA, NICE och andra omfattande granskningar som givit ungefär samma slutsatser som SBU.

3. Han har en mycket snäv syn på vetenskap som exkluderar den mesta forskning som görs och gjorts inom HELA medicinområdet. På sin hemsida beskriver han den dubbelblinda placebokontrollerade studien som golden standard. Vare sig psykoterapeuten eller ortopeden kan vara blinda för vilken behandling de ger.
 Vidare så undlåter han att diskutera de nackdelar randomiserade kontrollerade läkemedelsstudier har. Väl beskrivet i en artikel i BMJ hur slutsatserna av metaanalyser förändras om man tar med läkemedelsföretagens icks-publicerade studier.
Dessutom finns enorma metodproblem i dessa RCT's, exempelvis sådan åtstramning av inklusionskriterier att den återstående populationen blir helt olik den genomsnittliga patienten på en mottagning.

Jag skäms en smula över att en kollega går ut på detta sätt, som vore han en rättvisans försvarare.

Bergman på analyssoffan

Ikväll såg jag Ingemar Bergmans "Smultronstället" på Kulturhuset. Bloggaren och psykologstudenten Jonas Mosskin startade succén "Psykologer ser på film" där publiken ser en film och därefter diskuterar den ur psykologiskt perspektiv med hjälp av inbjudna personer.

För det första så är det en helt jädra fantastisk film. Jag har alltid vetat att Bergman gjort häftiga filmer men bara sett några få.

För det andra var det kul med diskussionen efteråt. Göran Rydén som jag känner sedan tidigare var som vanligt mycket välformulerad. Han tog några gånger upp mentalisering och anknytning, ngt han har gedigen kunskap i genom sitt arbete med mentaliseringsbaserad terapi, även om han nu har nytt jobb. Den andra personen var Malin Edlund som är radiopsykolog i SR. Hon har ju KBT-bakgrund men hon och Rydén kunde ha en bra dialog utifrån rätt bra frågor från Jonas Mosskin.

För det tredje var det spännande att höra hur folk ivrigt diskuterar vad olika scener försöker säga, vad filmen har för budskap, drar paralleller till Bergmans eget liv eller helt enkelt hur de tänkte och kände kring filmen. Jag upplevde ibland att det blev utsvävande teorier och kände igen det drag av experthållning som jag ibland uppfattat hos analytiker. Dvs, en slags tolkningsföredträde före patienten och en övertygelse om att den egna, ofta litterära eller metaforrika tolkningen är rätt och på sitt sätt överträffar verkligheten.

Kommer definitivt gå på Psykologer ser på film igen. Rekommenderas!

Frifräsande psykiater yrar i nattmössan

Thomas Eriksson har nu lanserat "psykiatern.se", en hemsida han ägnar åt att försöka göra ned psykologisk behandling i allmänhet.

Thomas Eriksson representerar lyckligtvis inte särskilt måmga psykiatriker när han torgför sina åsikter.

Han lägger avsevärd möda på att hävda att KBT inte är en bevisat effektiv behandling, bla för att man inte gjort placebostudier liknande de som görs med läkemedel. Det stämmer förstås att det är ytterligt svårt att konstruera en samtalsbehandling som är placebo, alltså per definition verkningslös.

Erikssons misstag är att han har en mycket inskränkt vetenskapssyn. De senaste 20 åren har randomiserade kontrollerade studier och dubbelblind design varit "golden standard" för medicinsk forskning. Det innebär dock inte att all forskning som genereats innan ess eller som genereras idag med andra studieupplägg är värdelöst. Tvärtom finns ett behov av fler kompletterande naturalistiska studier.
Vidare så är Eriksson inskränkt i den bemärkelsen att han verkar helt omedveten om att en mänd andra vetenskapliga fält med rätta anser sig kunna bilda ny kunskap utan ett äkta placebopreparat eller dubbelblinda omständigheter.

Eriksson kritiserar också KBT-studier för att använda subjektiva utvärderingsmått, som ex självrapporterad hälsa. Han förutsätter att patienterna blir vällvilligt inställda till behandlare och därför svarar falskt positivt. Han förklarar dock inte varför detta problem inte skulle finnas då patienter svarar på frågor av sin behandlande läkare i en kliniks prövning av ett läkemedel.

Eriksson sammanfattar allt den inskränkthet och bristande insikt om psykisk ohälsa som på sina håll florerar inom psykiatrin. Han lyckas dock med konsstycket att göra alla fel på en gång vilket är en slags rekord.

Det krävs en självsäker person att hävda att socialstyrelsen och indirekt SBU och APA är ovetenskapliga och skadar patienter genom att rekommendera verkningslös behandling. Alla dessa organ har jämställt KBT med läkemedel vid flera tillstånd allt föredragit KBT vid nåra tillstånd.
 
Jag hoppas ingen förväxlar undertecknad med Eriksson vars domännamn ligger nära mitt...

Killing us softly

Lysande föredrag med bilder och video om kvinnor i reklam.

Riktigt bra föreläsare impar på mig.

Länken hittade jag via bloggen Dreadful Divine



RSS 2.0